SD ljuger om de romska tiggarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-03-26 | Publicerad 2014-12-08
Debattörerna: Partiet väljer att i sin kampanj medvetet bortse från fakta
”Såg precis ett gäng romer sitta i ett köpcentrum o fippla med sina mobiler. Vad säger man, fattigdom är relativt eller?#tiggeri #bluff”
Så skrev SD-profilen och riksdagsmannen Kent Ekeroth på Twitter i maj i år.
Samtidigt sjösatte SD en reklamkampanj i Stockholms tunnelbana under parollen: ”Stoppa det organiserade tiggeriet”. Under Almedalsveckan i somras hyllade Jimmie Åkesson kampanjen som den mest framgångsrika i partiets historia. Inför riksdagsvalet rullades den ut i flera städer.
Men partiets kampanj mot tiggarna bygger på lögner. I vår nya bok, ”Vi kallar dem tiggare”, kan vi visa att SD i kampanjen och i ett senare fördjupningsmaterialmedvetet valt att utesluta fakta från svenska myndigheter och rättsväsende.
Nästan uteslutande lutar sig SD mot en nationell rapport om människohandel bland tiggare från Länsstyrelsen i Stockholm. Rapportens slutsats är att man inte kan koppla människohandel till tiggeri – SD väljer att återge rapporten på precis motsatt sätt. I broschyren ”Ett försök till ett sakligt samtal om det organiserade tiggeriet” fortsätter SD att felaktigt citera rapporten, trots att Länsstyrelsen vid tidpunkten offentligt tillbakavisat SD:s slutsatser och kritiserat sättet de använt den på.
Central kommunikation från polismyndigheter, där man slår fast att det inte finns något samband mellan organiserad brottslighet och tiggeri, ignoreras genomgående i partiets material. I stället citerar Sverigedemokraterna enskilda poliser, som inte arbetar med gruppen tiggare och som uttrycker privata åsikter – ”det känns som att det är organiserat.” Den typen av fördomar medverkar partiet gärna till att sprida: ”En allt vanligare syn på svenska orter: yrkestiggare organiserade av utländska zigenarligor”, skrev Tommy Hansson, då chefredaktör för partiorganet SD-kuriren.
Misstänkliggörandet av romska tiggare, till exempel myten om att de ingår i kriminella ligor, har i flera hundra år traderats av makthavare runt om i Europa. Den tydligaste förlagan till den retorik SD torgför i dag förekom i 1930-talets Tyskland, där samma begrepp – ”yrkestiggare, tiggarinvasion och organiserade ligor” – blev upptakten till massutrotningen av romer i nazisternas förintelseläger.
SD:s kampanjer är alltså inte bara förljugna. De följer också en lång tradition av antiziganism.
Riksdagsledamoten Paula Bieler, som sitter i partistyrelsen och är jämställdhetspolitisk talesperson, kände sig träffad när hon fick en inbjudan till vår boklansering. På Twitter skrev hon: ”I inbjudan jämförs @sdriksmed nazister. Spenderar nog hellre pengar och tid på annat.”
Men det är tydligt vilken tradition SD verkar i här. Givetvis finns också ett samband mellan att partier i valda församlingar runt om i Europa hetsar mot tiggarna och att romska läger sätts i brand i städer som Rom, Marseilles, Stockholm och Malmö.
Vad de europeiska erfarenheterna lär oss är att attityderna gentemot romer i majoritetssamhället måste förbättras innan integration blir möjlig. Sverigedemokraternas politik pekar i en helt annan riktning.
Det är synd, men kanske inte så konstigt, att Paula Bieler hellre lägger pengar och tid på annat än den akuta situationen för Europas största och mest förföljda minoritet.
Romernas sociala utanförskap går att bryta. Flera länder och samhällen runt om i Europa har visat det. Visst kostar det pengar och tid. Men priset för ytterligare 500 års förtryck av romer är ännu mycket högre.
Rola Brentlin
Aaron Israelson