Skapa en myndighet för jakt och viltförvaltning
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-10-03
Utredaren: Området behöver en nystart och en kraftsamling
I dag har vi mer vilt i landet än på flera århundraden. Ett framgångsrikt arbete från såväl myndigheter som jakt- och naturvårdsorganisationer har gett resultat. De växande viltstammarna sätter samtidigt press på samhället. Olika gröna näringar drabbas av älgarnas betande av ungskog, vildsvinens bökande på åkrarna, liksom rovdjurens angrepp på får och renar.
Det är viktigt att det även framöver ska gå att försörja sig på jord- och skogsbruk, fiske och renskötsel. Potentialen är stor i dessa gröna näringar. Samtidigt kan jakten utvecklas som ytterligare en grön näring. Mot denna bakgrund är det en framtidsutmaning att finna en balans mellan bevarande och brukande av viltet. För att lyckas med detta krävs en fungerande viltförvaltning som utgår från principen bruka utan att förbruka.
Arbetet med att förnya förvaltningen av de vilda djuren har inletts genom den regionalisering som den ökade beslutsrätten för länsstyrelsen innebär. Länsstyrelserna har stöd av viltförvaltningsdelegationer med företrädare för olika intressen. Regionaliseringen, där viltförvaltningsdelegationerna är en viktig del, är rätt väg att gå eftersom frågorna kring jakt och viltförvaltning på så sätt kan hanteras nära de som berörs.
För att stödja och följa upp det regionala arbetet krävs samtidigt en väl fungerande nationell myndighet, som kan arbeta proaktivt. Inom den nationella myndigheten ska finnas bred tvärvetenskaplig kompetens som sätter in förvaltningen av viltet i ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Det är detta centrala myndighetsansvar jag behandlar i det delbetänkande jag i dag överlämnar till landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
För närvarande är Naturvårdsverket nationell myndighet med ansvar för jakt och viltförvaltning. Verket har varit framgångsrikt i arbetet med att återskapa goda bestånd av tidigare hotade arter.
Samtidigt finns en utbredd kritik som går ut på att Naturvårdsverket inte är tillräckligt drivande och att man inte förvaltar viltet på ett proaktivt och adaptivt sätt. Ett alltför ensidigt fokus har dessutom satts på rovdjur.
Jag har dragit slutsatsen att en framgångsrik framtida viltförvaltning kräver en nystart.
Mitt förslag är därför att en ny myndighet, Viltmyndigheten, inrättas. Genom en särskild myndighet för förvaltning av de vilda djuren kan den nödvändiga kraftsamlingen på detta område lättare åstadkommas.
Till Viltmyndigheten överförs resurser från främst Naturvårdsverket, men även från andra berörda myndigheter och parter. Jag vill samtidigt understryka att det finns skäl för staten att skjuta till ytterligare medel. Detta med tanke på dagens stora viltstammar och den förändrade situation detta innebär. Ytterligare ett skäl är att den nya myndigheten bör få i uppdrag att främja jakt som näring.
Jag tror att jakt- och viltförvaltningsfrågorna är lämpade för en myndighet, som kan renodla verksamheten och arbeta flexibelt. En ny myndighet - Viltmyndigheten - kan arbeta utan barlast från tidigare förhållanden och inrikta sig på att skapa förtroende bland alla som berörs av jakten och förvaltningen av de vilda djuren.
Håkan Larsson