Demokratin klarar sig inte utan lobbyarbete
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-04-30
Debattören: Öppenhet kring politikers kontakter är bättre än ökad kontroll
Ordet lobbying är relativt nytt i svenska språket men fenomenet är betydligt äldre. Om man utgår från den vanliga definitionen handlar lobbying om att påverka politiska beslut. Det har inte gått ett ögonblick i demokratins historia utan att utomstående försökt att påverka riksdagen, regeringen och andra politiska beslutsorgan.
Demokratin skulle inte klara sig utan lobbying. Krav och önskemål från olika intressen och medborgargrupper bildar själva energikällan i den politiska processen. Det är så de förtroendevalda politikerna får reda på vad det finns för fel och brister i samhället.
Det finns flera orsaker till att lobbying har kommit att uppmärksammas på senare tid. Under några årtionden ägde påtryckningarna rum i det fördolda. De tunga intresseorganisationerna var då representerade i de statliga ämbetsverkens styrelser och satt i de stora utredningar som utarbetade förslag till ny lagstiftning. Näringslivets, fackets och jordbrukets organisationer hade då en privilegierad tillgång till statens innersta beslutsmaskineri.
I dag har detta korporativa system avvecklats. Alla organisationer är numera hänvisade till att bilda opinion och formulera sina argument inför offentligheten. Konkurrensen om uppmärksamheten ökar och medielandskapet blir alltmer svåröverskådligt. Därav följer ett ökat behov av professionella rådgivare när det gäller omvärldsanalys och kommunikationsstrategi.
I bästa fall kan en mångfald av påtryckare och opinionsbildare leda till en rikare och mer vital demokratisk debatt. I praktiken är opinionsbildningen ofta snedfördelad. Det är då bara den ena sidan som hörs medan motargumenten är tysta. Det vilar ett stort ansvar på journalister, forskare, opinionsbildare och ytterst de folkvalda politikerna att se till att alla relevanta argument kommer fram innan man fattar politiska beslut.
När USA:s president Barack Obama nyligen förlorade den amerikanska kongressens omröstning om skärpt vapenkontroll hänvisade han uttryckligen till att ”the gun lobby” hade haft övertaget och kunnat påverka beslutet. Men han tillade att lagförslaget skulle återkomma och han uppmanade förespråkarna för vapenkontroll att organisera sig bättre till nästa gång.
Det är så man måste resonera när det gäller lobbyismens skevheter. Ökad kontroll och mer restriktioner leder knappast till en mer vital demokrati och kommer lätt i konflikt med medborgerliga fri- och rättigheter som yttrandefrihet, organisationsfrihet och mediernas meddelarfrihet. Det handlar i stället om att stärka allsidigheten i den politiska beslutsprocessen.
Trots att Sverige har gamla traditioner när det gäller offentlighet finns det i praktiken stora brister när det gäller insyn i hur de politiska besluten kommer till.
Hittills har det inte hänt någonting med förslagen om att förbättra dokumentationen av regeringskansliets informella kontakter med myndigheter och olika särintressen.
Samma krav kan utsträckas till riksdagen, kommunfullmäktige och andra politiska beslutsorgan som är beroende av allmänhetens förtroende. En bättre dokumentation av ledamöternas och tjänstemännens kontakter skulle stärka spårbarheten i den politiska beslutsprocessen.
Därmed underlättas också efterhandsgranskning och ansvarsutkrävande i det demokratiska systemet.
Olof Petersson