Hög tid att riksdagen förbjuder minkfarmer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-06-12
Debattörerna: Vilka tumskruvar har pälsindustrin på regeringen?
När land efter land förbjuder pälsfarmer väljer Sverige en annan väg. Nämligen att försvara uppfödningen av djur för att producera pälsprodukter. Trots att sju av tio svenskar anser att det här fenomenet ska förbjudas så vägrar makthavarna att agera.
Det handlar om över en miljon minkar som bara sex månader gamla kastas ner i en låda som fylls med koldioxid.
”Inandning av koldioxid är plågsamt för alla ryggradsdjur som hittills undersökts”, står det i en rapport från en EU-myndighet som undersökt olika avlivningsmetoder för djur. Men koldioxid är billigt, och som med allt annat inom pälsindustrin så är det pengar som pratar.
Minkarnas korta liv tillbringas i burar så små att de inte kan ta mer än några få steg från ena hörnet till det andra. De har aldrig fått uppleva något annat än galler under tassarna. Framför allt har de aldrig fått simma eller jaga, som en mink i naturen skulle ägna större delen av sin tid åt. Minkar är precis som alla oss andra ryggradsdjur – kännande varelser som behöver stimulans och valmöjligheten att ge uttryck för sina naturliga beteenden för att må bra. Men i päls- industrins ögon är de varken mer eller mindre än de hundra-lappar deras päls kan inbringa på nästa auktion.
Pälsbranschen har varit utdömd länge och den statliga pälsdjursnäringsutredningen 2003 var mycket kritisk mot den höga förekomsten av beteendestörningar i den sysselsättningsfattiga miljön på farmerna. Slutsatsen blev att om inget drastiskt hänt inom sju år så skulle farmerna läggas ner. Pälsbran-schen svarade med att bekosta forskning på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet). Förhoppningen var att forskarna skulle komma fram till några enkla, små förändringar som skulle göra, om inte minkarna, så åtminstone de kritiska rösterna lite lugnare. Men några sådana resultat blev det inte. Det har nu gått nio år. Experiment med hyllor, repstumpar och fiberrik kost har inte lyckats minska problemen med beteendestörda minkar. På det stora hela ser djurhållningen på farmerna likadan ut i dag som den gjorde då.
29 av de 32 farmer som inspekterats under 2011 kunde inte leva upp till djurskyddslagstiftningen. Det var alltså bara tre farmer som klarade sig utan anmärkningar. Döda och/eller skadade minkar hittades på 7 av 32 farmer. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att varannan farm vid inspektionen saknade tillstånd för hela verksamheten. Inga drastiska förbättringar har alltså skett och farmerna borde således, enligt pälsdjursnäringsutredningen 2003, läggas ner.
Vad är det för tumskruvar som pälsindustrin har på regeringen? Trots att branschen inte levt upp till utredningens krav och därmed borde ha lagts ner för två år sedan, och trots att forskningen alltså inte lyckats hitta något sätt att minska beteendestörningarna, har Jordbruksverket med regeringens goda minne nu tagit fram förslag på just sådana små förändringar av djurhållningen. Då dessa små modifikationer av burar och foder garanterat inte kommer göra minkarna nöjda, återstår det andra alternativet, nämligen att förändringarna förväntas tysta pälsbranschens kritiker. Vilket vill säga över 70 procent av svenska folket, enligt en opinionsundersökning från 2011.
Det är dags för regeringen att sluta hålla olagliga verksamheter bakom ryggen och i stället dags att börja ta ansvar för de djur som finns i Sverige. En majoritet av svenskarna vill att minkar ska slippa födas upp och dödas för sin päls skull. Pälsdjurs- näringsutredningen från 2003 pekar åt samma håll. När ska regeringen lyssna? Minkarna har lidit länge nog!
Camilla Björkbom
Camilla Bergvall
Lena Lindström
Kim Brink