I Sverige använder vi inte politiskt våld mot meningsmotståndare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-05-07 | Publicerad 2012-05-04
Migrationsministern: Att som barn få delta i politiska aktiviteter är inte detsamma som att få ett basebollträ i handen
I mitt uppdrag som migrationsminister möter jag nästan dagligen människor som flytt Sverige undan politisk förföljelse och förtryck. Dessa män, kvinnor och barn kommer ofta till oss som levande bevis på vad våld gör med människor och deras liv. De har tagit sin tillflykt till vårt land för att undkomma sådant och de är i allra högsta grad bärare och förmedlare av åsikten att just våld är fel metod för att uppnå förändring av ett samhälle. I ljuset av detta blir det därför ironiskt att se företrädare för vänstern uttala att de inte ser sambandet mellan symboler och handling samt att de tror att man med bibehållen trovärdighet kan uttala sig om svensk asylpolitik.
I sitt försvar för att man låtit barn slå sönder leksaker prydda med ansikten på politiska meningsmotståndare har nu flera vänsterpartister anfört argumentet att man i Latinamerika har en tradition av att ge piñatan politiska förtecken. Mina latinamerikanska vänner säger tvärtom att seden är ur-katolsk, en lek med djävulen och knappast det socialistiska folklustspel som Vänsterpartiets företrädare försöker förespegla oss.
Men hör det strängt taget hit? I Sverige använder vi inte politiskt våld mot meningsmotståndare, vi samtalar. Vi har dialogen som måttstock för vad politiken skall syssla med. Detta innefattar självfallet att olika åsikter bryts mot varandra, det är själva demokratins livsluft. Men vi skadar inte varandra och vi respekterar även de vars åsikter vi inte delar, i Voltaires anda – ”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”.
Det hävdas också paradoxalt nog i diskussionen att barnen som deltog i Vänsterpartiets arrangemang egentligen inte var medvetna om vad de gjorde och att ingen skada alltså skedde. Det är inte ett självklart bättre argument än att de hade insikt. Barn skall nämligen inte göras till verktyg för politiska ambitioner. Att låta barn delta i politiska aktiviteter på egna villkor, få en ballong med en politisk symbol eller få stå bredvid mamma och pappa på en manifestation är inte detsamma som att få ett basebollträ i handen och uppmanas att krossa bilder av folkvalda.
I ljuset av de fruktansvärda händelserna i Norge är det än mer viktigt än någonsin tidigare att diskutera det politiska våldets uppkomst och drivkrafter. Vänsterpartiet i Malmö ryggar inför detta, möjligen därför att man finner diskussionen för svår. Men vi andra måste stå upp för toleransen och för rätten att kritisera sådana politiska aktiviteter som förbilligar och devalverar det demokratiska samtalet.
Tobias Billström, Migrationsminister