Låt riksdagspolitiker behålla gamla lönen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-11-29
Riksdagsledamot (M): Mer rättvist med olika inkomster för förtroendevalda
Varje år vid den här tiden justeras riksdagsledamöternas arvoden och varje år åtföljs justeringen av en debatt om arvodenas storlek. Som vanligt försöker en del debattörer plocka billiga poäng genom att kräva drastiska sänkningar.
Jag menar att det finns ett bättre och mer rimligt sätt att lösa arvodesfrågan. Mitt förslag är att det sänks till ett symboliskt grundarvode på låt säga 5 000 kronor i månaden och att ledamöterna i stället får ersättning för förlorad arbetsinkomst. På så sätt skulle ledamöternas inkomst styras av den lön man hade innan man blev invald i riksdagen.
Ett problem med dagens system är att det – inkomstmässigt – är väldigt attraktivt för vissa, men samtidigt oattraktivt för andra. Ekonomin betyder ju inte allt, men den som i sitt yrke tjänar en bit över arvodet skulle nog ändå tänka sig för både en och två gånger innan man väljer ett uppdrag som betyder sänkt inkomst. Samtidigt är det uppenbart att arvodet ter sig som väldigt attraktivt för många människor som inte har så hög lön.
Den invändning jag oftast möter mot mitt förslag är att riksdagsledamöterna då skulle få olika mycket i ersättning och att det därmed inte skulle vara lika lön för lika arbete. Men enligt min uppfattning är riksdagsuppdraget inget arbete, det är ett förtroendeuppdrag. Förtroendet uppbär man framförallt genom de erfarenheter man har samlat på sig innan man blev invald och därför är det också rimligt att ersättningen kopplas till vad man har gjort tidigare.
Vissa försöker plocka enkla poäng genom att kräva arvodessänkningar. Gustav Fridolin blev invald i riksdagen direkt efter studierna och han brukade då förnumstigt hävda att arvodet var alldeles för högt – han var ju van att klara sig på betydligt mindre.
Med mitt system skulle han ha fått en ersättning motsvarande studiestödet, plus det symboliska arvodet på 5 000 kronor. Samtidigt skulle den som arbetat länge, skaffat erfarenhet och jobbat sig upp till en högre lön kunna få rimlig ersättning i förhållande till sin bakgrund.
Förslaget brukar möta en del praktiska frågor: hur ska man beräkna tidigare inkomst, hur långt bakåt ska man räkna, hur ska höjningar av ersättningen beräknas?
Allt detta går naturligtvis att lösa om man vill. Man får definiera vilka inkomstår som ska räknas och på vilket sätt. Höjningar av ersättningen kan exempelvis beräknas som ett genomsnitt av olika avtal på arbetsmarknaden, så att ledamöterna får samma procentuella ökning som andra.
Blir inte systemet orättvist mot unga? Jag tycker inte det. Kommer man direkt från studier innebär ett grundarvode på 5 000 en rejäl höjning av inkomsten jämfört med studiemedlen.
Riksdagsuppdraget bör inte heller betraktas som ett livstidsuppdrag. Det vore tvärtom bra med en tidsbegränsning av uppdraget och den som kommer in i unga år har goda möjligheter att senare öka sin inkomst med den erfarenhet man har med sig från riksdagen.
Jonas Jacobsson Gjörtler