Varför ger vi bort vårt bästa vapen?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-11-23
S–kommunalråd: Ledningens svängning i partibidragsfrågan är obegriplig
Det har varit alldeles tillräckligt med elände för socialdemokratin på nationell nivå på senare tid.
Det räckte tydligen inte med bisarra utspel (och obegriplig hantering från partiledningen) när det gällde medborgarskaps-frågor.
Det räckte inte med en minst sagt tveksam hantering av ersättningsregler i riksdagen. Och det räckte inte med den ström av märkliga utspel och dåligt förberedda förslag som vräkts ut nationellt.
Nu väljer den socialdemokratiska riksdagsgruppen att för tillfället tona ner det omedelbara lagstiftningskravet kring öppen partifinansiering, och att i stället sätta sitt hopp till frivilliga överenskommelser med de andra partierna.
Det är olyckligt, eftersom det bidrar till att skapa tveksamhet kring den principiella hållningen – att väljarna ska kunna granska vem som ger pengar till de politiska partierna – och för att det är att slarva bort en av våra enklast kommunicerade och principiellt viktigaste nationella demokratifrågor.
Strategin om att försöka komma överens om öppenhet kring bidragen skulle kunna vara en smart strategi, om det inte vore för två saker:
1. Det finns redan en majoritet i riksdagen för att lagstifta om öppenhet (även om allianspartierna håller ihop för tillfället).
2. Det kommer inte att bli någon frivillig överenskommelse, eftersom Sverigedemokraterna aldrig, och sannolikt inte heller Moderaterna, någonsin kommer att berätta frivilligt vilka som är deras bidragsgivare.
För att använda en militär liknelse: vi gav bort ett av våra mest effektiva vapen för att få vara med och prata om en fråga vi aldrig blir överens om.
Vårt agerande i denna fråga gläder självklart våra politiska motståndare. Och det skapar ytterligare frågetecken kring vad som just nu händer inom socialdemokratin på nationell nivå. Nationellt förtjänar vi just nu faktiskt inte mer än det stöd som opinionsmätningarna visar.
Men Sverige förtjänar en starkare socialdemokrati och ett regeringsalternativ som människor kan hoppas och lita på.
Jag hävdar inte att vi som är kommunpolitiskt aktiva alltid gör allting rätt. Inte alls. Men två saker vet alla kommunpolitiker. Dels att förslag som inte är genomförbara avslöjas väldigt snabbt.
Dels att vi omedelbart får höra när vi gör fel: på torget, i affären eller på restaurangen.
Och just nu får vi lite för ofta höra av örebroarna att vi gör fel – på nationell nivå.
Och jag undrar faktiskt, helt ärligt; finns det någon som ser något sätt att få ordning och reda så att vi på nationell nivå tänker innan vi pratar?
Finns det någon som ser någon ljusning när inte ens vi som betalar medlemsavgift till det socialdemokratiska partiet förstår vad som händer på nationell nivå?
Vad kan rädda en situation där inte ens ledande företrädare på lokalplanet litar på de förslag som förs fram nationellt?
Jag raljerar inte, jag undrar verkligen på riktigt. Kanske borde man skratta åt det, om det inte vore för att skrattet fastnar i halsen. Det här är på riktigt. Det är allvar.
Björn Sundin