Dags att sänka politikerlönerna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-10-12

Lars Ohly (V): Orimligt att lagen om bidragsfusk inte gäller våra folkvalda

Det är ett problem att politiker beviljas förmåner och arvoden som ligger långt över vad de flesta människor någonsin kan komma i närheten av att tjäna. Därmed finns också en uppenbar risk att politiska beslut fattas i en helt annan verklighet än den där väljarna lever sina liv.

Nu är det viktigare än någonsin att vårda de demokratiska institutionernas ställning. Att vara förtroendevald är något av det finaste man kan vara. Politiker bär det finaste som finns, nämligen människors förtroende.

När lagen mot bidragsfusk klubbades igenom 2007 innebar det att människor som fått bidrag de inte haft rätt till kan dömas både till återbetalning och böter. Detta gäller även när uppsåt saknas och någon fått för mycket på grund av slarv eller okunskap om regelverket.

Men lagen gäller inte politiker, vilket naturligtvis är fullständigt orimligt. Politiker ska inte behandlas annorlunda än någon annan.

Inte heller ska en politiker som slutar kunna uppbära pension fram till 65-årsdagen. Att starta företag som går med vinst samtidigt som man avstår från att ta ut lön bara för att få fortsatt politikerpension är direkt ohederligt.

Jag anser inte att politiker ska jobba ideellt eller att enbart de som har egna förmögenheter ska kunna ställa upp i val. Det är rimligt att riksdagsledamöter som inte är bosatta i Stockholm får en övernattningslägenhet betald. Jag tycker att det är bra att folkvalda kan delta i möten även långt bort från riksdagshuset utan att de ska behöva betala resan.

Men demokratin får inte tas som självklar. EU-medlemskapet har gjort det lättare för politiker att skylla på någon annan när de genomför impopulära åtgärder. Avregleringar och privatiseringar har överfört makt från väljarna, genom sina folkvalda, till en diffus marknad som domineras av stora företagsägare och riskkapitalister. Därför har makten som följer av rösträtten minskat under ett antal år. Risken är att utrymmet växer för dem som redan har makt genom sina förmögenheter och positioner – oftast män - att bestämma mer.

Så vad bör göras? Det är hög tid att de andra partierna i riksdagen röstar för Vänsterpartiets förslag om sänkta arvoden för riksdagspolitiker. Vi har en längre tid föreslagit att månadsarvodet för riksdagsledamöter ska sänkas från dagens 56 000 kronor i månaden till ett basbelopp som i dag uppgår till 42 800 kronor. Vi vill förändra pensionsvillkoren så att de stämmer bättre överens med villkoren på arbetsmarknaden i övrigt.

Vi uppmanar övriga partier att ta också avstånd från EU-parlamentarikernas vansinneslöner. EU-parlamentariker har cirka 80 000 kronor i månaden plus cirka 3 000 skattefria kronor i traktamente varje dag de tjänstgör i Bryssel och Strasbourg och mycket förmånliga rese- och pensionsvillkor dessutom.

Medan vänsterpartister avstår från delar av sina arvoden tycker andra partier att deras toppolitiker tjänar för lite. Därför fyller centern på sin partiledares magra statsrådslön om 115 000 kronor i månaden med cirka 50 000 kronor till. Därför betalar Sverigedemokraterna sin partiledare nästan 40 000 kronor utöver riksdagsarvodet. Därför betalar Socialdemokraterna mellanskillnaden mellan riksdagslönen och statsministerarvodet för sin partiledare.

Resultatet blir att vi får fartblinda politiker av samma slag som de direktörer som tillskansat sig förmåner i mångmiljonklassen. Men det är ett ännu större problem när det handlar om folkvalda eftersom detta göder ett demokratiförakt och ökar avståndet mellan väljare och valda.

Nu är det dags för sänkta arvoden och minskad girighet bland de folkvalda.

Lars Ohly