Stoppa lagen om samlagkontrakt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-04-15
Debattören: Beatrice Ask vill göra förspelet till en avtalsförfrågan
Varför får Facebook-gruppen ”Stoppa lagen om samlagskontrakt” just nu allt fler medlemmar? Finns det verkligen ett sådant lagförslag?
Ja, det beror på hur man tolkar texten i Sexualbrottsutredningens förslag till lagändring som justitieminister Beatrice Ask (M) beställt. Frågan drivs av bland andra politiker som Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander. Den springande punkten kokar ner till några rader gömda bland 600 sidor snårig utredningstext. Där står att man ”inte ska acceptera ett inre eller ett tyst medgivande”.
Tanken är god – att man ska säkerställa att samtycke finns innan sex. Men det är svårt att inte tolka texten som att kvinnan (och mannen också för all del) innan samlaget uttryckligen måste säga ”ja, jag vill ha sex”. Ett skriftligt medgivande skulle också duga, därav uttrycket ”samlagskontrakt”.
Enligt förslaget ska också den tilltalade i en eventuell tvist kring frågan kunna presentera bevis för att samtycke har funnits (i praktiken en slags omvänd bevisbörda). Och hur ska man kunna göra det utan ett skriftligt ”medgivande”?
Hur det ska gå till i praktiken går inte förslagets upphovsmän ut med. Det struntar man helt enkelt i att beskriva. Och de verkar inte ha en aning om att upp till 90 procent av människors kommunikation är icke-verbal (enligt en undersökning från UCLA, med fler). En tyst snabbis skulle i praktiken bli olaglig.
Det här ställer till det inte bara för rättssäkerheten, utan också våra könsroller och för det sexuella spelet.
Låt mig ge ett exempel: Jag har en nära vän (en kvinnlig sådan). Hon var nyligen ute på en förstadejt och på vägen hem, uppför
i trappan i porten, vräkte hon ur sig till sin manlige dejt: ”Du ska inte tro att du ska få knulla nu”, lite så där kaxigt efter några glas vin. Och det fick han inte heller. Inte hon heller då förstås, och
i efterhand var hon besviken.
”Men jag ville ju bara att han skulle ta mig” förklarade hon. ”Ta mig med storm.”
Hon ville ha något passionerat. Och trodde hon hade visat det med sitt kroppsspråk.Vad hon inte förstod var att den typiske mannen i dag i Sverige inte tar med storm, övertalar eller förför. Män vågar inte göra det. Det måste vara väldigt tydligt vad kvinnan önskar och avser. Säger hon nej så är det nej. Säger hon njae, kanske – så är det nej.
Mannen i exemplet hade dessutom varit tydlig i förväg, på Facebook, och förklarat att han just kommit ur ett förhållande och inte var redo för ett nytt. Han ville alltså bara träffas och ha en liten romans. Min väninna ville spela spel. Men det är inte moraliskt möjligt i dag, och snart är det kanske direkt olagligt.
Glöm uttryck som ”halva inne” och ”tjata in den”. Är kontraktet underskrivet eller inte?
Problemen är fler. Tänk om man först har ”samtyckt” till sex, men lite senare på dygnet har man sex igen – är det klart huruvida sexet denna gång är gemensamt överenskommet eller måste man skriva ett nytt kontrakt? Hur passionerat kommer det psykologiska förspelet att bli när det måste inbegripa en avtalsförfrågan?
Det sägs ibland att lagar är bra för att ”skicka signaler” till befolkningen, även om de är svåra att implementera i praktiken.
I utredningen medger man också att lagen är tänkt att ha en ”normerande” verkan. Men om lagen om ”samlagskontrakt” genomförs lär den inte få önskad effekt. Kan den inte i stället tolkas som ”fritt fram” av män med sämre samveten efter att de lurat av kvinnan en underskrift? ”Jamen, titta, hon har ju skrivit på”.
Nanok Bie