Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Stoppa lagen om samlagkontrakt

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2011-04-15

Debattören: Beatrice Ask vill göra förspelet till en avtalsförfrågan

STOPP I LAGENS NAMN Beatrice Ask (M) vill införa ett ­”samlagskontrakt”. En god tanke, men förslaget har många brister, skriver Nanok Bie.

Varför får Facebook-­gruppen ”Stoppa ­lagen om samlags­kontrakt” just nu allt fler medlemmar? Finns det verkligen ett sådant lagförslag?

Ja, det beror på hur man ­tolkar texten i Sexualbrotts­utredningens förslag till lag­ändring som ­justitieminister ­Beatrice Ask (M) beställt. ­Frågan drivs av bland andra ­politiker som ­Centerpartiets ­rättspolitiske talesperson ­Joha­n Linander. Den springande ­punkten kokar ner till några ­rader gömda bland 600 ­sidor snårig utredningstext. Där står att man ”inte ska acceptera ett inre eller ett tyst medgivande”.

Tanken är god – att man ska ­säkerställa att samtycke finns innan sex. Men det är svårt att ­inte tolka texten som att ­kvinnan (och mannen också för all del) innan samlaget uttryckligen ­måste säga ”ja, jag vill ha sex”. Ett skriftligt medgivande skulle också ­duga, därav uttrycket ”samlagskontrakt”.

Enligt förslaget ska också den tilltalade i en eventuell tvist kring frågan ­kunna ­presentera bevis för att samtycke har ­funnits (i praktiken en slags ­omvänd ­bevisbörda). Och hur ska man kunna göra det utan ett skriftligt ”medgivande”?

Hur det ska gå till i ­praktiken går ­inte förslagets ­upphovsmän ut med. Det struntar man helt enkelt i att beskriva. Och de ­verkar inte ha en aning om att upp till 90 procent av människors kommunikation är icke-­verbal (enligt en under­sökning från UCLA, med fler). En tyst snabbis skulle i praktiken bli olaglig.

Det här ställer till det inte bara för rättssäkerheten, utan också våra köns­roller och för det sexuella spelet.

Låt mig ge ett exempel: Jag har en nära vän (en kvinnlig sådan). Hon var nyligen ute på en förstadejt och på vägen hem, uppför

i trappan i porten, vräkte hon ur sig till sin manlige dejt: ”Du ska inte tro att du ska få knulla nu”, lite så där kaxigt efter några glas vin. Och det fick han inte heller. Inte hon heller då förstås, och

i efterhand var hon besviken.

”Men jag ville ju bara att han skulle ta mig” förklarade hon. ”Ta mig med storm.”

Hon ville ha något ­passionerat. Och trodde hon hade visat det med sitt kropps­språk.Vad hon inte förstod var att den ­typiske mannen i dag i Sverige inte tar med storm, övertalar eller förför. Män ­vågar inte ­göra det. Det måste ­vara ­väldigt tydligt vad kvinnan önskar och avser. Säger hon nej så är det nej. ­Säger hon njae, kanske – så är det nej.

Mannen i exemplet hade ­dessutom varit tydlig i förväg, på ­Facebook, och förklarat att han just kommit ur ett ­förhållande och inte var redo för ett nytt. Han ville alltså bara träffas och ha en ­liten romans. Min ­väninna ville spela spel. Men det är inte moraliskt möjligt i dag, och snart är det kanske direkt olagligt.

Glöm uttryck som ”halva inne” och ­”tjata in den”. Är kontraktet underskrivet eller inte?

Problemen är fler. Tänk om man först har ”samtyckt” till sex, men lite senare på dygnet har man sex igen – är det klart ­huruvida sexet denna gång är ­gemensamt överenskommet ­eller måste man skriva ett nytt kontrakt? Hur passionerat kommer det psykologiska förspelet att bli när det måste inbegripa en avtals­förfrågan?

Det sägs ibland att lagar är bra för att ”skicka signaler” till befolkningen, även om de är svåra att implementera i praktiken.

I utredningen medger man ­också att ­lagen är tänkt att ha en ­”normerande” ­verkan. Men om lagen om ”samlagskontrakt” ­genomförs lär den inte få önskad effekt. Kan den inte i ­stället ­tolkas som ”fritt fram” av män med sämre samveten efter att de ­lurat av kvinnan en underskrift? ”Jamen, titta, hon har ju skrivit på”.

Nanok Bie

Följ ämnen i artikeln