Juholts socialdemokrati stänger ute oss unga
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-04-05
Debattören: Illavarslande tecken att partiledningen sparkar Maryam Yazdanfar
Jag ska erkänna en sak. Jag deltar inte i euforin över Håkan Juholts tal på Socialdemokraternas kongress.
Han talade om solidaritet mellan människor. Han tecknade bilden av ett välfärdssamhälle som måste återupprättas. Han försökte gjuta självförtroende
i sitt nyvunna parti genom att tydliggöra socialdemokratins själ.
Det var fint. Men det räcker inte för mig. Jag retar mig på följande:
Håkan Juholt nämnde bara miljöfrågorna och klimathotet
i några svävande meningar, pliktskyldigt instoppade här och där.
Småföretagare som jag – vi som åtminstone i festtalen brukar hyllas som drivna entreprenörer – fick bara lyssna till hur Håkan Juholt raljerade över f-skattsedlar.
Han talade visserligen om ojämlikheten mellan kvinnor och män, men han gjorde ingen feministisk analys. Han nämnde inte HBT-frågor. Han sa inte ett ord om den strukturella rasism som slår sönder Sverige. Normkritiken och människors rätt att vara sig själva fanns inte med.
Håkan Juholt bekräftade den klassiska socialdemokratin men uppdaterade den inte. Han nådde inte mig. Jag kände mig inte sedd av honom. Min livssituation och mina drömmar om framtiden fanns inte med i den nya partiordförandens bild av verkligheten.
Jag tänkte att ”Okej, det löser sig nog”. Det här var bara Juholts första tal, inför en partikongress som törstade efter enighet och minsta gemensamma nämnare
i krisens tid: Därför är vi socialdemokrater och därför kommer vi att resa oss igen.
Med det lät jag mig nöja. Tills det blev känt att den nya partiledningen kickar Maryam Yazdanfar från posten som ordförande i riksdagens civilutskott.
Maryam Yazdanfar är född 1980 i Teheran, Iran. Hon har gjort sig känd som en orädd och skarp debattör. Det går historier om hur hon efter katastrofvalet 2010 ställde sig upp och skällde ut den socialdemokratiska riksdagsgruppen: ”Ni är så fega allihop!”
Med sitt språk och sitt engagemang har Maryam gett mig hopp om socialdemokratins framtid.
I en ledarkrönika i NSD i november, när partiet stod utan både ledare och riktning, nämnde jag henne bland dem som måste vara med och rädda socialdemokratin:
”Maryam Yazdanfar från Solna är journalist och ordförande i riksdagens civilutskott. Hon är Socialdemokraternas tuffaste feminist. Hennes tunga är alltid lika vass som hennes penna. Hon är aldrig rädd för att förena tanke med känsla: Maryams politiska analyser bottnar alltid i hennes övertygelse om rätt och fel.”
Nu har Maryam Yazdanfar fått kicken. Under sin föräldraledighet, dessutom.
Är det verkligen ingen i den nya socialdemokratiska ledningen, kretsen kring Håkan Juholt, som förstår hur illa det ser ut? När partiet ska ”förnya sitt lag” väljer de att sparka en ung föräldraledig kvinna från en storstadsregion med rötterna i ett Mellanöstern som brinner.
Det blir inte bättre om Maryam Yazdanfar ersätts av Veronica Palm, som ryktena säger.
Varför måste en ung kvinna ut om en annan ska in? Socialdemokraterna förlorade valet i storstäderna, bland unga väljare som prioriterar människorätt och miljö. Som vill se individen i kollektivet.
Jag skulle känna mig som en svikare om jag inte röstade på den socialdemokrati som har fostrat mig till den jag är. Men jag är nära nog ett unikum i min generation. Nu för tiden röstar människor efter sina hjärtan, inte efter traditioner.
Jag är allvarligt oroad. Om inte ens jag känner någon entusiasm inför Juholts socialdemokrati, hur ska då någon annan i min situation kunna göra det?
Åsa Petersen