Låt inte genustänk styra valet – igen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-18
Alice Teodorescu: Sahlin föll inte för att hon var kvinna, utan för att hennes politik inte höll
Turbulensen kring Mona Sahlin och Socialdemokraternas existentiella kris når ständigt nya höjder. I vad som riskerar att bli en farsartad föreställning finns godbitar för alla intresserade. Ett stycke som har potential att bli riktigt underhållande är det som rör Sahlins kön.
Man kan som Camilla Wagner utbrista att ”S klarade inte en kvinnlig ledare” (Aftonbladet 17/11) eller som S-kvinnorna kräva att nästa partiledare också är kvinna. Eller så kan man erkänna att exemplet Sahlin är det tyngsta argumentet mot könskvotering.
När Sahlin valdes år 2007 var det mot bakgrund av att den dåvarande valberedningens ordförande Lena Hjelm-Wallén klargjort att det var dags för en kvinnlig partiledare. Det resulterade i att kandidater av ”fel” kön i ett slag förklarades ointressanta. Så mycket för den jämställdheten.
När favoriten Margot Wallström avböjde valberedningens förfrågan återstod att leta bland övriga kandidater av ”rätt” kön. Därmed gjordes kvinnor utbytbara mot varandra samtidigt som de degraderades till representanter för sitt kön.
Den som följt Veckans Affärers kvinnosakskvinna Camilla Wagner utspel i jämställdhetsdebatten vet att hon är varm anhängare av just den här sortens särlösningar, baserade på kön. I den ovanrefererade debattartikeln skriver hon ”Att Mona Sahlin valdes för att hon var kvinna blev till slut hennes fall. Inte för att hon inte skulle vara kompetent eller ens den bästa kandidaten. /…/ Att säga att man vill ha en kvinna på posten är inte fel. Men man kan inte sedan låta henne möta vargarna själv, utan att ta itu med de problem som uppstår i beslutets bakvatten.”
För det första: Sahlins fall har ingenting att göra med att hon är kvinna. Sahlins fall har att göra med att den politik hon fört uppfattats som inadekvat och omodern. Att påstå något annat är att tillmäta Sahlin lite väl stor betydelse.
För det andra: det är pikant att Wagner, som vill se lagstadgad könskvotering i näringslivet, erkänner att Sahlin valdes för att hon är kvinna, och att samma omständighet blev hennes fall. Det är ju tack vare kvoteringen som frågan om Sahlins kompetens blev obetydlig. De objektiva kriterierna blev ju sekundära först när könskravet gjordes primärt. Ändå vägrar Wagner konsekvent att inse att det hon menar Sahlin utsatts för är exakt detsamma som alla kvinnor i näringslivet skulle utsättas för om det blev lag på könsbaserad rekrytering till styrelser.
För det tredje: att som Wagner insinuera att kvinnor skulle behöva hjälp i ”mötet med vargarna” är direkt oförskämt. De enda kvinnor som behöver hjälp är de kvinnor som inte kan falla tillbaka på vetskapen om att de är rätt person på rätt plats, inte tack vare, utan oavsett sitt kön.
Socialdemokraterna befinner sig i djup kris. De har inte råd att begå samma misstag ännu en gång. De har inte råd att ägna sig åt genuscertifierad symbolpolitik. Nu behövs en ledare som vill och kan, någon som drivs av en politisk övertygelse, någon som vill förändra. Inget av detta har med kön att göra. Kompetensen är nämligen alltid könlös.
Alice Teodorescu
Samhällsdebattör och grundare av
”En plats i himlen för kvinnor som hjälper varandra”