Skapa haverikommission för Sveriges klimatpolitik

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-08-13

Stefan Fölster: Gör upp med de myter som styr oss åt fel håll

Regeringen påbörjar nu en finjustering av klimatpolitiken för att Sverige ska nå sina inhemska klimatmål till 2020. Liksom en rad andra länder har vi hög svans­föring och satsar stora resurser på klimat­politiken. Växthusgaserna i atmosfären fortsätter dock att öka i samma takt som tidigare. Det kommer den internationella klimatkommissionen IPCC att slå fast i sin rapport som släpps i flera steg under de kommande månaderna.

Med dagens klimatpolitik kommer växthusgaserna att öka lika mycket också de kommande 20 åren. Det behövs därför en haverikommission som särskådar det önsketänkande som styrt klimatpolitiken och pekar ut en mer slagkraftig inriktning. Den behöver göra upp med fyra myter.

Den första myten är att internationella överenskommelser kan rädda klimatet. Det har försökts i 20 år utan framgång och kommer att misslyckas igen i Paris 2015. Hälften av världens länder är stora producenter av fossil energi som de inte bara kommer att stänga av.

Den andra myten är att människor kan skrämmas till att konsumera mindre. Försöken har slagit tillbaka, delvis för att skrämseltaktiken ofta vilar på överdrifter som avslöjas och gör fler skeptiska till klimatlarmen. Därtill visar det sig att miljöintresserade människor visserligen kan förmås att köpa mer ekologiskt, men de drar sällan ner på sin totala konsumtion.

Den tredje myten är att förnybar energi är en stor del av lösningen de kommande decennierna. I dag kommer 83 procent av världens energi från fossila bränslen, en oförändrad andel sedan början av 1990-talet. Även i gröna scenarier har andelen inte minskat mer än ett par procentenheter fram till 2035. Vind- och solkraft står då enbart för några procent. Bioenergi är viktig i Sverige, mest i form av vedbränning, men i övriga världen mest genom att omvandla mat till bilbränsle, samtidigt som fler skogar skövlas för att odla biogrödor.

Den fjärde myten är att energi­besparingar gör ett stort bidrag. Att en bil förbrukar mindre bränsle är utmärkt. Men pengarna som bilägaren sparar används oftast till en Thailandsresa eller annat som ökar utsläppen. Effektivare energianvändning gynnar konsumenter, men räddar inte världen undan växthuseffekten.

En bekymmersam sanning är att den främsta klimatvinsten för världen som helhet för tillfället är att kol ersätts av skiffergas. Det hjälper som överbryggning eftersom gasen ger upphov till något mindre växthusgas än kol. Men i längden ökar mängden tillgänglig fossilt bränsle. Därtill pressar skiffergasen energipriser runt om i världen, vilket gör det svårare för Europa att belasta energiintensiv industri med höga koldioxidavgifter.

Skiffergasen visar dock att klimatpolitiken kan fås att fungera. Tekniken för att utvinna gasen är resultatet av ett trettio­årigt intensivt amerikanskt forskningsprogram, vars resultat sedan förts vidare av innovativa entreprenörer och nu sprids när det har blivit lönsam. En liknande intensiv forskningssatsning behövs nu också. Sverige satsar bara en dryg miljard på grundläggande energiforskning, medan mer än tio gånger så mycket går till allehanda klimatprojekt med liten effekt.

Även styrmedlen i klimat­politiken måste bli mer teknik­drivande. De subventioner som elkonsumenter betalar till förnybar energi genom så kallade elcertifikat, bör till exempel differentieras så att ny teknik får större stöd än ännu ett dyrt vind­kraftverk av gammal modell.

Att världen ser ut att misslyckas med att hejda den globala uppvärmningen kan inte skyllas på klimatförnekare. Den största boven är att så många vill ha en klimatpolitik som bygger på önsketänkande.

Stefan Fölster