Världens bin dör
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-08-14
Biodlare: Bidöden kan få förödande konsekvenser för det svenska jordbruket
Jorden över tvingas biodlare se sina bin dö. Under tiden tvistar forskarna om varför. Bidöden är en stor ”tyst” katastrof som har slagit hårdast i USA och Kanada, men även Afrika och Asien har stora problem. I Europa har antalet bisamhällen minskat med en tredjedel – varje år, de senaste åren.
Bin har funnits i många miljoner år på jorden, men då i vilt tillstånd. De är livsviktiga i ekosystemet eftersom de hjälper till med pollineringen av växter. När bina besöker en blomma fastnar pollen i de fina hårstrån som täcker kroppen, pollen som de tar med sig till nästa blomma och befruktar den.
När bina dör fungerar inte processen längre, vilket får förödande konsekvenser. Det finns naturligtvis sätt att komma runt detta, men de är både onaturliga och kostsamma.
Ett tragiskt exempel är de jordbrukare i Kina som använder sig av människor för att pollinera sina fruktodlingar så att de ger skörd.
Bara i Sverige är binas arbete värt cirka 70 miljarder kronor om året enligt Jordbruksverkets beräkningar, och då är inte honungsproduktionen inräknad.
Vad som orsakar denna tragiska utveckling är fortfarande en tvistefråga. Det enda forskarna har lyckats ena sig om är att det är många olika samverkande orsaker som ligger bakom. Men vi är övertygade om att den starkt kemikaliserade odlingen världen över är huvudorsaken.
När forskningen inom växtområdet, vilken i huvudsak finansieras av kemibolagen, fokuserar på nya sorter som kräver kemikalieanvändning för att ge avkastning, förgiftas omgivningen allt mer. Växtsektorn har inte tagit och tar inte ansvar för det övriga ekosystemet i världen. I Kanada kunde man tidigare ha en god ekologisk biodling, men den ökade användningen av genmodifierade växter som kräver intensifierad kemikalieanvändning har gjort att det inte går längre.
Den moderna biodlingen har utvecklats för att få ut maximalt med honung från varje samhälle, metoder som samtidigt bidrar till att bisamhället försvagas. Huvudmomenten i denna metod är drottningodling med inseminering eller konstlad parning, svärmbegränsning, vandringsbiodling och invintring på socker. Allt detta stressar och försvagar bina, vilket gör att de lättare dukar under vid påfrestningar.
I Sverige tar vi all den producerade honungen och ger bina socker som vinterfoder, något de aldrig skulle äta i naturen.
Vi tror att en övergång till ekologisk eller biodynamisk odling är det mest effektiva sättet att rädda bina. Samtidigt som det hjälper till att balansera det övriga ekosystemet för att undvika kollaps gör det att bina slipper utsättas för gifter.
Med ett ekonomiskt stödsystem till biodlarna kan vi också minska kravet på honungsavkastning så att bin kan hållas med mer naturliga metoder. Då skulle de kunna få behålla en del honung som vinterfoder, få möjlighet att komma i svärmstämning och själva välja sina drottningar som får para sig med så många drönare hon vill.
Om vi inte gör något kommer våra träd och blommor att dö. Eller så tvingas vi göra som i Kina och själva krypa upp i träden och sköta pollineringen.
Lasse Hellander
Günther Friedmann
Peter Schneider