Låt killar vara mer än ”kåta snubbar”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-10-16
Sexrådgivaren: Unga män behöver också få prata om sina känslor
Över 50. Så många tjejjourer har vi i landet. En. Så många killjourer har vi. Ordet killjour blir markerad med en röd felstavningsrand i mitt stavningsprogram. Tjejjour står orört.
Det är som att killars problem inte finns.
Tjejgrupper, tjejjourer och tjejtidningar. Hur många finns det? Alla skriker ”Hallå titta hit! Mår du dåligt? Det är okej! Vi kan hjälpa dig! Vi lyssnar på dig!”
Alla pratar med tjejerna. Vi får veta att vi kan klara allt vi vill, att det är okej att må skit och att vi äger vår sexualitet. Det är bra, det behövs. Jag själv pratar med tjejerna hela tiden, som sexrådgivare i tidningen Veckorevyn och tjejgruppsledare på United Sisters i Fryshuset.
Vi fikar och pratar om livet. Allt från nagellack och killar till självkänsla och hemmaproblem avhandlas.
Men vem pratar med killarna? ”De klarar sig, de är ju grabbar. Och grabbar är ju som de är”. Så jävla orättvist.
Visst finns KP för de yngre, men sen då? Slitz och Moore för vilka manssläktet är kåta snubbar som gillar bärs, brudar och vapen. Inte så lätt att som ung kille år 2010 passa in i den förlegade bilden av manlighet kanske.
Men erbjuds ingen annan bild är det inte så konstigt om de känner att de i alla fall borde försöka. Café och King vänder sig visserligen som modetidningar till den moderne mannen – men låter gärna bli att gå djupare än ytan.
Och så finns ju den där killjouren och andra grupper och satsningar (killfragor.se till exempel) vars arbete självklart inte ska förringas. Men jag tror de är eniga om att förstärkning behövs. För vem skriker: ”Hallå titta hit! Mår du dåligt? Det är okej! Vi kan hjälpa dig! Vi lyssnar på dig!” så det hörs in i varenda pojkrum?
En enorm orättvisa som har mycket större konsekvenser än många förstår.
Jag fick en historia berättad för mig av en 15-årig tjej i min tjejgrupp: Hon hade kjol på sig och en kille i matkön tog sig friheten att stoppa upp handen mellan hennes ben. Instinktivt vände hon sig om och gav honom en lavett. Vem tror ni fick problem med rektorn? Vem blev tillsagd att förändra sitt beteende? Inte han. Killens agerande var givetvis inte okej, tvärtom. Men varför fångade ingen upp den här 15-årige killen efteråt och pratade med honom?
Jag hade velat veta varför han gjorde så. Förstod han att det innebar en kränkning för henne? Jag hade frågat om han hade blivit kränkt någon gång och förklarat att det var så hon kände nu. Istället fick han och alla andra bekräftat att det var helt riktigt. Kanske förstod han egentligen inte ens tjusningen med det hela, utan agerade som han ständigt fått bekräftatav vuxenvärlden, så även nu, att grabbar beter sig?
Självklart är det inte synd om alla män som beter sig illa mot kvinnor. Men jag kan inte hjälpa att tänka att den här killen kanske inte hade gjort så om någon samtalat med honom om värderingar, känslor och sexualitet tidigare. Att föräldrarna gjort det från början vore givetvis det ultimata, men de flesta föräldrar lever tyvärr fortfarande med övertygelsen om att boys will be boys. Aldrig ledsna och fyllda av oro. Men alltid kåta. Eller så har föräldrarna bara inte tid.
Tjejen från min tjejgrupp var förbannad, hon har ju fått höra hela sitt liv att hon inte ska ta någon skit. Men vad är det egentligen för vits med allt prat med tjejerna om vi skiter i killarna?
Matköhistorien ska inte vara något annat än just historia. Min lillebror har just börjat med sexualundervisning. Hans första läxa var att lära sig alla beståndsdelar av det manliga könsorganet utantill. Men snälla. Varför inte använda dessa timmar till att diskutera sexuella värderingar, manligt och kvinnligt och framför allt känslor?
Kanske är det inte så enkelt som att räddar vi killarna så räddar vi världen. Men lyssnar vi på dem och talar med dem som vi gör med tjejerna så kommer det sexuella våldet och våld i allmänhet sjunka. De ojämlikheter mellan män och kvinnor som går att sudda ut kommer att försvinna. Och vi kommer alla må bättre. Jag lovar.
Hannah Arnhög