”Skrattet fastnar i halsen”

När jag blir uppringd av Aftonbladet såsom varandes svensk man och pappa med dokumenterat intresse för mansrollsfrågor (läs: skrivit boken ”Värsta pappan!” och bloggen ”Värsta pappabloggen!” mm) fattar jag först inte vem det är som ”hoppat på” oss svenska män.

Lite förvirrat utbrister jag:

- Vad sa du? Har Arne Anka skrivit det?

Arne Anka är för den oinvigde en tecknad seriefigur känd för sina koleriska utbrott kring tingens tillstånd.

Redaktören skrattar till och svarar, ”nej, Anna Anka, Paul Ankas svenska fru”.

- Okej, visst, jag ska bara läsa vad hon skrivit, svarar jag.

Sedan läser jag.

Anna Anka tycker synd om oss svenska män, empati, gulligt tänker jag.

”De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov”, slår Anna Anka tvärsäkert fast.

Kanske sant, men inte behåller alla grabbar jag känner midjevidden heller… Går man inte hand i hand in i chips- och läskträsket?

Sedan bejakar Anna Anka sin egen kvinnliga befrielseresa via skönhetstävlingar och livet som rikemanshustru i ett land där ”kvinnor får vara kvinnor”.

Subjektivt är det säkert Anna Ankas upplevelse och någon slags sanning, jag kan inte riktigt avgöra om svenska kvinnor generellt känner att de ”inte får” vara kvinnor. Om man med det menar att bära klänning, måla naglarna och bli bjuden på paraplydrinkar av män i kostym.

Men, så kommer Anna Anka till just oss män. Och där är hon väldigt tydlig.

Anna Ankas regler för den idealiske mannen...

1. Ta hand om det ekonomiska, d v s betala för kvinnan i alla lägen.

2. Uppvakta kvinnan, d v s köp dyra presenter och lämna kärleksmess på mobilsvararen.

3. Pappor, var inte ensamma med barnet i mer än 20 minuter, d v s män ska inte byta blöjor, laga mat och stryka kläder.

Med andra ord den gamla klassiska konservativa bilden av en försörjare vars viktigaste bidrag in i familjen är pengar, därefter kanske, tja, pengar, och slutligen möjligen, jo, pengar.

Att man och kvinna skulle bilda ett jämlikt team och dela på de bördor som finns och njuta belöningarna tillsammans är alltså direkt fel och inte alls vägen för att nå en lycka där båda bidrar och respekterar varandras behov. Att mannen skulle vara en närvarande förälder för barnen i vardagen med blöjbyten och purématning och bygga emotionella band utesluts likaledes bestämt.

Nä, deliver det cash, det är det som gäller, säger Anna Anka.

När jag sitter och ilsknar till fyrar så Anna Anka av sitt trumfkort:

”Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd.”

En försåtlig mening som döljer en lockelse för vilken mosig småbarnspappa som helst, tänk att bli sexuellt tillfredsställd i varje stund som det pockar på lite.

Den lockelsen klingar dock hastigt av när jag läser vidare, ty vilken kvinna är det som ska tillfredställa mig varje stund det pockar på lite:

”Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?

Vilken ”mamma” är det Anna Anka pratar om, en bordellmamma!?

Anna Anka, hade du varit en seriefigur hade de här dråpliga pratbubblorna lockat till skratt.

Men nu fastnar det skrattet i halsen.