Svenska abortlagar ska inte styras av EU
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-10-25
Gunnar Hökmark (M): Gustafssons resolution är återremitterad, inte stoppad
Det är tragikomiskt att ett beslutstekniskt inslag i Europaparlamentets mötesordning, om återremiss till ansvarigt utskott, utmålas som ett politiskt ställningstagande. Mikael Gustafsson har fel när han hävdar att Europaparlamentets majoritet och jag röstat emot, eller stoppat, en resolution om sexualupplysning, preventivmedel, icke-diskriminering, säkra aborter och HBTQ-personers rättigheter. Resolutionen är vare sig stoppad eller nerröstad. Den är återremitterad till utskottet liksom många andra resolutioner blir. Det händer i Sveriges riksdag och det händer i Europaparlamentet.
Det hedrar Gustafsson att han faktiskt längre ner i texten skriver att det är detta som är fallet, att resolutionen återremitterades. Många troll på nätet har ohämmat hävdat att resolutionen röstades ner av ”mörka krafter”.
Snarare var det formalians krafter som ville att utskottet skulle bereda ärendet bättre. Hade det varit de ”mörka krafterna” som velat rösta ner den hade den ju inte blivit återremitterad utan just nerröstad.
Men det blev den inte eftersom det finns en stark och tydlig majoritet i Europaparlamentet för just dessa frågor. Den har kommit till uttryck tidigare i en lång rad tidigare resolutioner och rapporter och den kommer att komma till uttryck när parlamentet röstar om just denna resolution vid nästa tillfälle.
Jag och övriga moderater stöder resolutionen i dessa frågor och kommer därför rösta för den när den behandlas. Vi kommer ha en röstförklaring för att klargöra att de frågor som det här handlar om är nationella frågor som medlemsstaterna beslutar om. Vi moderater är emellertid mycket bestämda på att det inte är i Bryssel eller Strasbourg som svensk abortpolitik eller frågor om sexualupplysning ska lagstiftas. Vi vill inte kompromissa med polacker, irländare och malteser i dessa frågor, så som Gustafsson och hans utskott ständigt försöker. Vi vill dra skarpa gränser för vad EU skall ansvara för och vad medlemsstaterna skall göra. Konstigt nog har vänsterpartisten Gustafsson inga problem med att flytta flera beslut till EU.
Eftersom den text vi skulle rösta om var oklar på dessa punkter samtidigt som mängden ändringsförslag riskerade att skapa ytterligare oklarheter ansåg många att den borde beredas bättre. Inom min partigrupp och inom ECR-gruppen fanns det många som av detta skäl skulle känna sig tvingade att rösta nej till resolutionen, inte på grund av sakfrågorna utan på grund av subsidiaritetsfrågan.
Om majoriteten för dessa frågor kan bli större är det mycket vunnet i sak om utskottet kan bereda ärendet bättre. Det är ingen seger för några ”mörkerkrafter” utan för en upplyst och modern syn på frågor som i dag delar Europa. För min del var jag beredd att rösta för den även i tisdags men gjorde bedömningen att stödet skulle kunna bli större.
Om det blir så eller inte får vi se. Jag är däremot övertygad om att majoriteten i dessa frågor kommer vara av samma slag som vi sett i ett stort antal andra resolutioner. Därför är det tvivelaktigt att utmåla en återremiss som en seger för ”mörkerkrafter”.
Kanske var det en prestigeförlust för Gustafsson men förhoppningsvis ett steg framåt för en modern syn på kvinnors och mäns rättigheter.
Gunnar Hökmark (M)
Vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen