EU måste göra mer för Ukraina
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-02-28
Fredrik Malm (FP): Erbjud ett framtida medlemsskap – även om det kan ta tid
Det är med stor oro vi följer händelseutvecklingen i Ukraina. De senaste månaderna har protesterna mot president Viktor Janukovitjs stopp för ett associationsavtal med EU och mot hans korrupta styre växt sig större och större. Regimen svarade med våldsam kraft, skarp ammunition och krypskyttar. Huvudstaden Kiev blev ett slagfält och närmare hundra människor dödades på bara några dagar. Till slut tvingades president Janukovitj bort från makten.
Följden av detta blev en rysk motreaktion. Kraftig militär mobilisering, höjt tonläge, exil för Janukovitj och allehanda hot har avlöst varandra senaste dygnen. När detta skrivs är två flygplatser på Krimhalvön och det regionala parlamentet ockuperat, antingen av rysk militär eller av Moskvavänlig milis med förmodat stöd från Ryssland.
Läget i Ukraina är så osäkert att det inte går att förutse utvecklingen i närtid. Men det går att dra några övergripande slutsatser.
Det är avgörande att omvärlden nu stödjer Ukraina. Sverige och EU kan göra betydligt mer. Den nya ledningen måste kunna hålla Ukraina ekonomiskt över vattenytan. Ukraina behöver tydliga signaler om politiskt stöd. Omvärlden måste visa enighet och tydlighet mot det ryska agerandet.
Det finns också flera lärdomar att dra av hur EU:s östliga partnerskap har utvecklats. Fördelarna med europeisk integration måste bli tydligare för Ukraina, inte bara i ord utan också i substans. I grund och botten handlar det om att erbjuda ett framtida medlemskap i EU. Inget mindre än medlemskap när Köpenhamnsvillkoren är uppfyllda. Det kan ta 10 år eller 30 år, men perspektivet och riktningen ska vara glasklar.
Förhandlingarna om associationsavtalen med EU, och framför allt de fördjupade frihandelsavtalen (DCFTA), är komplicerade och inte klara på en kafferast. Det handlade i Ukrainas fall om dokument med tusen sidor text. Det var detta avtal Janukovitj vägrade underteckna efter ryska påtryckningar. Men även om avtalet skulle genomföras till punkt och pricka av Ukraina så fanns inte något medlemskapsperspektiv. Detta är en avgörande skillnad jämfört med hur de andra öststaterna behandlades efter murens fall. Jag tvivlar på att andra forna sovjetrepubliker eller satellitstater skulle klarat av att genomföra så tuffa ekonomiska reformprogram om de inte visste att det banade vägen för ett medlemskap i EU.
Moskvas agerande oroar i grannländerna. Motsättningar och instabilitet växer. Vi har sett sådant i baltstaterna och Georgien. I förlängningen kommer detta förmodligen skada Ryssland eftersom strävan att frigöra sig från ryskt beroende blir starkare.
Ukrainarna är splittrade mellan EU-vänner i väst och rysktalande i öst, hävdas det ofta. Det är en starkt förenklad bild. Att tala ryska i Ukraina betyder inte att någon nödvändigtvis stödjer Rysslands agerande i och mot Ukraina. Många rysktalande är enormt frustrerade över den ohämmade korruptionen i Janukovitj styre.
Om Ukraina ska kunna bygga en fungerande demokrati görs detta bäst genom fördjupat samarbete med EU. De demokratiska krafterna måste stå emot det extrema partiet Svoboda, som samarbetar med bland andra nazistiska Jobbik i Ungern. Genom ett starkare stöd till dem som vill se frihet, demokrati och framtida EU-medlemskap kan vi stötta Ukraina att bli en fungerande demokrati. Dessa dagar måste det sägas om och om igen: Ukrainas sak är vår! Och svår.
Fredrik Malm,
Riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson FP