De ljög för oss om FRA-lagen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-09

Fd riksdagsledamoten Camilla Lindberg: Hade detta varit känt hade kanske fler vågat rösta nej

I dagarna har det kommit uppgifter om att FRA läcker information om vanliga medborgare. Ofiltrerad data ska ha lämnats ut till USA, och kanske även andra länder. Detta innebär att information om vanliga svenska medborgares e-post, telefonsamtal och sociala nätverk hamnar i händerna på utländsk underrättelsetjänst. Vi FRA-kritiker varnade om konsekvenserna av detta redan 2008, när FRA-lagen röstades igenom, då den lagen innebär att FRA får tillgång till enorma mängder data.

Under sommaren 2008 pågick många och långa diskussioner om vad FRA egentligen skulle få göra med den information de samlar in. Om och om igen bedyrade Försvarsdepartementet att vi inte hade något att oroa oss för. Sverige skulle aldrig lämna ut känslig information om sina medborgare till främmande makt, sades det. Nu visar det sig att den oro vi hade var mer än befogad. Riksdagen fördes bakom ljuset.

Ofta undrade jag varför man lade så mycket energi på att få igenom FRA-lagen 2008, trots den massiva kritiken – både externt och internt. Alla medel togs till för att få igenom lagen. Lögner, böner och regelrätt mobbning. I efterhand är det lätt att förstå att detta informationsutbyte redan försiggick, och att Sverige lovat USA att FRA skulle samla in denna data. Lagen måste gå igenom, kosta vad det kosta ville.

Allt mer ter sig bilden av riksdagen som en samling tjänare vars uppgift är att lyda regeringen. Är någonting för känsligt och kan leda till kritik kan regeringen strunta i att informera riksdagsledamöterna. Eller ljuga dem rakt upp i ansiktet. Om tjänstemän när de behagar helt enkelt kan ignorera riksdagen är vi riktigt illa ute. Struntar vi så totalt i det folkvalda parlamentet?

Under många år har man skurit ner på det svenska försvaret. Med facit i hand kan vi konstatera att man istället har lagt resurser på FRA, massavlyssning av den egna civilbefolkningens kommunikationsnätverk, och underrättelsesamarbete med FBI. Genom att sälja ut den egna befolkningen har man sökt tillförsäkra sig USA:s gunst.

Hade denna information framkommit innan voteringen kring FRA-lagen den 18 juni 2008, hade kanske fler kritiker haft mod och kunskap att våga rösta nej. Man ville inte tro att ens egna tjänstemän och den ansvarige ministern såg oss kritiker i ögonen och blåljög. Nu vet vi bättre. Vi har fått en maktförskjutning, och Sveriges de facto högsta beslutande organ är nu tjänstemännen på försvarsdepartementet och justitiedepartementet.

Jag är inte förvånad, men icke desto mindre besviken. Steg för steg fortsätter vi att montera ned demokratin.

Camilla Lindberg
Oberoende liberal