Nästan omöjligt att förebygga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-09

Kriminologen Mikael Rying om tragedier likt den i Malmö

Det nyligen inträffade fallet i Malmö av dubbelmord, med en kvinna och ett barn som offer och make/fader som gärningsman som sedan begick självmord, är naturligtvis en fruktansvärd händelse men en mycket ovanlig sådan. Denna typ av dödligt våld brukar ibland kallas för utvidgade självmord. Begreppet kritiseras ibland för att förminska vad det egentligen handlar om, nämligen mord följt av självmord.

I Sverige begås det varje år i genomsnitt omkring hundra fall av dödligt våld. I den absoluta majoriteten av fallen känner de inblandade varandra på ett eller annat sätt. I en dryg tredjedel av fallen begås brotten inom familjen. Kvinnor 15 år eller äldre dominerar som offer i dessa fall, men även barn blir ibland offer i familjefallen.

Det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer, det vill säga där maken/sambon dödar den kvinna med vilken han har en relation, har legat konstant på i genomsnitt 17 fall per år de senaste tjugo åren, medan det dödliga våldet mot barn under 15 år har minskat påtagligt under samma period till omkring fem fall per år de senaste åren.

Fallen där en man dödar såväl kvinnan han lever med som deras gemensamma barn och därefter begår självmord är alltså en mycket ovanlig händelse. Sedan år 1990 finns det åtta kända sådana fall, i genomsnitt knappt ett sådant fall vartannat år, med totalt 19 offer. Eftersom antalet fall är så litet är det svårt att tala om trender, men utvecklingen visar ändå att denna typ av dödligt våld var vanligare i början av 1990-talet än därefter. I de flesta fall är det ett (1) barn som blir offer men det finns exempel med fyra barn som offer vid en och samma händelse.

Denna typ av dödligt våld begås aldrig av kvinnor. Om de dödar inom familjen är det fråga om antingen barn eller maken/sambon, aldrig båda samtidigt.

Brotten sker av naturliga skäl i hemmiljön där förekomsten av vittnen som skulle kunna förhindra det hela saknas. Även om det finns exempel på fall som har begåtts utan vapen är det ändå vapenfallen som dominerar. Liksom vid annat dödligt våld är kniv som våldsmetod vanlig men skjutvapen är i dessa fall lika vanligt, i nära hälften av fallen.

Medan missbruk och alkoholpåverkan är mycket vanligt vid dödligt våld generellt, lyser det med sin frånvaro i dessa fall. Inte i något av de kända fallen var gärningsmannen missbrukare eller påverkad av vare sig alkohol eller narkotika.

Bakgrunden till dessa fall kan kort delas upp i två olika kategorier, ibland överlappande, nämligen i samband med separation eller i samband med att gärningsmannen är psykiskt sjuk.

I separationsfallen handlar det uteslutande om att kvinnan har velat lämna relationen och att mannen inte kan acceptera detta. Ibland har man redan hunnit separera och ofta har det inte funnits varningstecken på vad som skulle kunna hända. Till exempel har tidigare hot och våld mot kvinnan från mannens sida nästan aldrig förekommit i dessa fall, vilket det ofta har gjort när en man dödar enbart kvinnan och inte barnen.

I de fall där motivet kunnat huvudsakligen kunnat hänföras till psykisk sjukdom hos gärningsmannen är det främst fråga om djupgående depressioner med självmordstankar. Det är dock viktigt att understryka att de allra flesta personer som är psykiskt sjuka inte är farliga för andra.

Av flera skäl är det svårt att förebygga dessa fall. För det första är de få till antalet. I förhållande till alla de separationer som förekommer varje år och alla personer som har psykiska problem, förekommer de mycket sällan. För det andra begås de nästan alltid i den slutna hemmiljön, utan möjlighet till ingripande i den akuta situationen. För det tredje finns det i dessa fall oftast inte tydliga signaler på att gärningsmannen skulle kunna agera med våld mot familjen.

Mikael Rying

Kriminolog vid Mittuniversitet i Sundsvall