”Därför blev 'Inlåst' räddningen för oss”

Helen: Min son Levi är otroligt luststyrd. Han har svårt för vardag och tristess. Han hinner inte tänka ”jag borde inte” förrän han följer en impuls som ibland kan få honom att bränna nästan vilka skepp som helst. Först efteråt inser han konsekvenserna och får ångest och vånda. I våras brände han sin praktikplats, som vi med kung och fosterland rott iland. Han rymde hemifrån för tredje gången och släppte all kontakt med familj och vänner.

Mitt i vår förtvivlan erbjöds vi vara med i programmet ”Inlåst”. Samtidigt pågick en process med socialtjänsten angående Levis försvinnande. En process som slutade med att soc krävde att Levi skulle lösa sina problem själv. Självklart vill man i första hand lösa sina egna problem utan yttre inblandning. Jag upplever att vi har flyttat Mount Everest många gånger. Den här gången kunde vi inte det.

Levi: Får du bara höra negativa saker om dig själv känner du dig negativ. När vi var inlåsta sa folk ”fan vad nice, du lagar mat!”. Det får jag aldrig höra annars. Utom av mamma. Det är därför jag inte passar i fotbollslaget. Där tror de att man måste få kritik för att bli bra. Det var därför jag blev utkickad, för min attityd, inte för min talang. Det är så jävla synd att man inte kan spela fotboll utan att bli utskälld.

Helen: Eftersom soc lämnade oss i sticket hade vi dåliga förutsättningar. Inlåst kom som från ovan. Faktum är att jag många gånger känt att det finns en vakande ängel däruppe. När allt känns kört har något oväntat skett, ett litet mirakel helt enkelt. Det var meningen att vi skulle ta vara på den här möjligheten.

Efter ett antal intervjuer, telefonsamtal, funderingar och avvägningar kom jag till sist fram till att vi i vårt sårbara läge behövde en kraftfull insats. ”Inlåst” var en sådan. Levi skulle få uppleva konsekvenserna av kriminalitet, men samtidigt kunna backa bandet och få en ny chans. Enda tricket var det där med att det skulle sändas i tv. Det fick mig att tveka länge. Till sist bestämde vi oss ändå. Hittills har jag inte ångrat det alls. ”Inlåst” blev en punktinsats som var väldigt effektfull. Uppföljning kommer naturligtvis att behövas.

Någon frågade om vi fick ersättning för att vara med i ”Inlåst”. Självklart inte! Jag hade absolut trott att projektet varit oseriöst om vi erbjudits pengar för att utelämna vårt mest privata och känsligaste. No way. Utgångsläget var bra eftersom Levi var på botten när han låstes in. Han fick i lugn och ro fokusera på att få livet att fungera. Det bästa var att han fick träffa och få stöd av tidigare kriminella som förstod vad han och killarna går igenom. Äntligen kunde han känna sig accepterad och förstådd. Dessutom visar mentorerna att man kan förändras. En tanke Levi nästan slutat tro på. Hans mentor Martin blev en stor och viktig förebild. Fantastisk man. Mentorerna gav också grabbarna verktyg att genomföra förändringen. Vilken socialsekreterare skulle kunna det? Och i så fall, varför har hon eller han inte ringt mig än?

Levi: Soc går inte hela vägen och då hjälper det inte. Mamma berättar om brott jag begått som inte ens polisen känner till, men de ställer inte upp för fem öre. Du behöver folk att prata med. Folk som man litar på. Nu har jag Erik och Martin från programmet. Och min kontaktperson. Och så mamma.

Helen: ”Inlåst” valde killar med trygga hemförhållanden. De senaste åren har jag ägnat all min tid åt kampen för min son, varje dag. Jag älskar honom och vet hur unik han är. Hans charm är helt oemotståndlig, när han får lysa med sitt ljus. Han kan få vilken surpuppa som helst att skratta tills man får kramp i magen. Men visst, han trillar snett. Och han får det inte lättare av att alla snabbt ska peka finger. Bara för att han inte passar in i den typiska samhällsmallen har han hela sitt liv blivit kritiserad. För att vi, vuxna och myndigheter, inte har redskap att möta honom. Vi som säger: våga var dig själv. Yeah right. Det gäller bara om du är den typiska Svenssonmodellen. Var absolut inte dig själv om du är annorlunda.

Levi: Det har varit få saker jag velat sluta med i mitt liv. En gång ville jag sluta röka i två månader, men sen ville jag inte det längre. Jag var ett helgon i två veckor efter ”Inlåst”. Jag älskar livet jag lever, men det skadar min familj och vänner. Jag skulle säkert behöva lämna den här miljön där jag bor, men när jag kom tillbaka skulle allt vara likadant. Jag har Dalen i hjärtat, du vet! Jag trivs, men det gäller att inte bara tänka på sig själv. Världen består av fler än du, brukar jag tänka när det är krisläge.