”Superfängelserna” ett politiskt fiasko
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-08-23 | Publicerad 2012-08-13
Internen som kallas ”maffians bankir”: 20 000 kronor per dygn och plats – för ren förvaring
”Det värsta är ovissheten om när helvetet tar slut”. Så uttryckte sig Bengt Holmberg när han i SVT:s morgonsoffa ombads att kommentera den forskningsrapport som han helt nyligen presenterat. Forskning som visar på avsevärda skadeverkningar bland långtidshäktade med restriktioner och de negativa konsekvenser som framkallas av längre isolering.
Sedan drygt två år tillbaka driver Kriminalvården den experimentella verksamhet som etablerats vid de nybyggda Fenixhusen. Säkerhetsavdelningarna som uppfördes på initiativ av dåvarande justitieminister Thomas Bodström. De så kallade superfängelserna som var ett direkt svar på en rad medialt uppmärksammade rymningar.
Samtidigt har man med skattebetalarnas miljarder låtit skapa just den typ av miljöer som på alla väsentliga områden måste anses utgöra bästa jordmån för utveckling av allvarliga antisociala störningar. En miljö som i alla avseenden framkallar samma känslor av isolering och instängdhet som kritiseras i professor Holmbergs rapport. JO beskriver miljön vid de nybyggda säkerhetsavdelningarna i sitt yttrande i ärende 5328-2009 i termer av ”slutenhet på ett synnerligen påtagligt sätt”.
Genom att låsa in den grupp intagna som av samhället bedömts vara ”den farligaste” i en närmast hermetiskt tillsluten miljö för att därefter, i effektiv mening, lämna oss helt obehandlade skapas grogrund för precis det oprovocerade samhällshat som vården är tänkt att motverka.
Det slutna systemet tillåter även kriminalvården att sätta alla rättssäkerhetsgarantier ur spel. För oss som har placerats här är det snarast omöjligt att komma härifrån. JO har nyligen inlett granskningar av kriminalvårdens hantering av rättssäkerheten och den beslutsprocess som föregår de så kallade bunkerplaceringarna. Ganska precis hälften av oss som placerats på Fenixhusen friges detta år eller nästa år. Förvarade och obehandlade till en kostnad av 20 000 kronor per intagen och dygn.
När Fenixhusen slutligen stod klara hade de 72 platserna kostat skattebetalarna närmare en miljard kronor att bygga. Det vill säga 13,9 miljoner kronor per plats. Till detta kommer att varje intagen vid de nya säkerhetsavdelningarna med nuvarande beläggning kostar cirka 20 000 kronor per dygn eller 7,2 miljoner kronor per år. Med andra ord uppgår den löpande kostnaden för samtliga intagna till ganska exakt 200 miljoner kronor per år.
Kriminalvården har i media bestridit mitt påstående om vad vi kostar utan att klara redovisa de faktiska beloppen. Möjligtvis beroende på att kostnaden nu överstiger 20 000 kronor. För de 20 000 kronor som jag kostar per dygn innefattas inte någon form av behandling, vård eller frigivningsförberedelser. Det finns ingen fungerande sysselsättning, utbildning eller rehabiliterande verksamhet. De 20 000 kronorna betalas av redan skattetyngda svenskar uteslutande för ren förvaring. Den som påstår motsatsen har inte satt sig in i de verkliga förhållandena.
Det är hög tid att stänga ner detta fängelseexperiment och granska vad de svenska skattemiljarderna har investerats i.
Torgny Jönsson