Borgerligheten en bred kyrka
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-04
Timbros VD svarar på kritiken mot tankesmedjan: Jaga ideologiska avvikare inte leder framåt
REPLIK Bengt Olof Dike skriver den 3 januari om hur Timbro och den ”utrerade nyliberalism” han menar att vår verksamhet bygger på är ”Alliansens dödgrävare”. Kärnan i hans kritik förefaller vara att Timbro är skyldigt till att den svenska borgerligheten är (eller i alla fall har varit, här är han oklar) dominerad av ett slags endimensionell ekonomism som bygger på att ”allt är till salu”.
Jag har svårt att känna igen mig i hans beskrivning. Framförallt är det för mig uppenbart att den breda borgerligheten i Sverige – dit Timbro får räknas – de senaste 15-20 åren blivit allt mindre dominerad av ekonomisk analys och allt mer kommit att intressera sig för andra perspektiv.
Skillnaden är därför stor mellan 90-talets debatt om t ex välfärdspolitiken – ett område Dike särskilt tar upp – och dagens debatt. Medan utgångspunkten på 90-talet ofta var besparingar och att pressa kostnader är fokus idag ökad kvalitet, valfrihet och tillgänglighet.
Väljarna verkar heller inte känna igen sig i Dikes bild av att privat regi leder till ett ”kallt, otryggt och hänsynslöst samhälle”. De som väljer privata utförare är regelmässigt mer nöjda än de som väljer offentliga, detsamma gäller de som arbetar i privat driven välfärdsverksamhet istället för offentligt.
På till exempel välfärdsområdet har Timbro bedrivit en omfattande verksamhet på senare år – i hög grad tillsammans med vänstertankesmedjan Arena. Perspektivet i det samarbetet har ingalunda varit att ”allt är till salu” utan att framtidens krav på välfärd inte kommer att kunna tillgodoses med befintliga resurser.
Även våra andra insatser på välfärdsområdet har fokuserat på kvalitet och resurseffektivitet i välfärdsproduktionen snarare än enkla resonemang om behovet av besparingar. Dikes bild av Timbro och den borgerliga välfärdsdebatten verkar ha minst ett decennium på nacken.
Inte heller dominerar ekonomismen andra områden där vi arbetar. Integrationspolitiken är t ex en av våra viktigaste frågor framöver, ett område där debatten handlar minst lika mycket om frågor kring kultur, etnicitet och juridik som om ekonomi.
Ett allt för renodlat fokus på ekonomi har tveklöst sina begränsningar, där har Dike rätt. Här finns en svaghet i den enorma dominans arbetslinjen fått i Alliansregeringens politik, vilket jag påpekat bland annat i en artikel i Svensk Tidskrift nyligen. Märkligt nog verkar Dike inte ha reflekterat över den endimensionella materialism arbetslinjen riskerar att innebära.
I grunden målar han dock upp en konstlad motsättning. Det finns ingen konflikt mellan en fri marknad och det perspektiv av ”humanism, klassisk bildning och civilisatoriska värden” han vill försvara. De är tvärtom varandras förutsättningar. Utan en fri ekonomi där människor kan bygga sina egna liv kommer varken humanismen eller bildningen i längden att överleva. Och utan humanism och ett sunt värderingsklimat fungerar inte marknadsekonomin särskilt väl.
Timbro deltar inte i någon popularitetstävling, och ställer inte upp i några val. Jag är därför inte särskilt bekymrad över att Dike anklagar mig för att vara nyliberal extremist, eller för den delen när renläriga nyliberaler kritiserar mig för att vara allt för konservativ. Sådana är spelets regler.
Däremot är det viktigt att inte feltolka vad som sker. Den svenska borgerligheten har idag ett bredare stöd än någonsin tidigare, men det är inte ett resultat av ideologiska eftergifter eller att någon har ”övergett” den ena eller andra ideologin. Tvärtom är det konsekvensen av ett mycket enträget arbete från många aktörer, där Allianspartierna har sina roller, Timbro sin och Bengt Olof Dike säkerligen sin. Alla kan vi inte enas om allt, och det är inget problem.
Om det är något decennier av borgerliga valförluster lärt oss, så är det att jakten på ideologiska avvikare inte leder framåt. Borgerligheten är en bred kyrka, och denna bredd i perspektiv gräver inga gravar utan är tvärtom en förutsättning för en uthållig förändring av Sverige i genuint borgerlig riktning.
Markus Uvell, VD, Timbro