Blogghatet gör oss till bättre människor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-03
Elias Giertz: Det är bra att tolvåriga Chloé Schuterman ger sig ut på nätet
Chloé Schuterman, tolv år gammal, fick sitt genombrott i våras när hon visade upp sin märkesväska med en prislapp på strax över 10 000 kronor i TV4:s ”Förkväll”. Nu har hon tagit steget ut på internet genom att börja blogga på modesajten Chic.se – och hon retar gallfeber på oss svenskar.
Alla är upprörda, nojiga och förbannade. Denna hysteri verkar bottna i att man är rädd att Chloé ska utsättas för nätmobbning i och med att hon har ett rätt udda intresse. Unga tjejer brukar visserligen vara intresserade av mode och shopping, men att som tolvåring mer eller mindre leva i modeindustrin får det att sticka i mångas ögon.
När man kritiserar en familj för deras val ska man hela tiden vara medveten om att man aldrig vet hela sanningen. Att som betraktare på internet döma en person, en mamma eller ett barn innebär alltid att man dömer hunden efter håren. Man kan som utomstående aldrig avgöra vilka faktorer som lett Chloé och hennes familj till det beslut som de tillsammans har fattat. Man dömer någon genom att titta på en fasad, en yta som finns på utsidan. Av den anledningen är det helt absurt att en sådan kritik uppstår mot Chloés familj. Känner kritikerna Chloé? Känner de hennes föräldrar? Troligtvis inte, och därför bör man helt enkelt strunta i att lägga näsan i blöt.
Men om vi helt bortser från den delen – att man dömer någon helt utan belägg – så tycker jag det är värt att ställa sig frågan: Vad är det farliga? Kritikerna menar att det är farligt för hennes hälsa att som så ung blogga på ett så kontroversiellt sätt. Varför då? Hur kan det vara farligt att träna sin förmåga att uttrycka sig i skrift så att andra förstår?
Jag startade en politisk blogg när jag var tolv år gammal. Jag hade ungefär 1 500 läsare per vecka. Givetvis blev jag lika kritiserad som Chloé nu blir. Det är inte bra att man som så ung figurerar öppet på internet fick jag höra. Jag och mina föräldrar står fortfarande fast vid hållningen att starten av min blogg var det bästa som hänt mig.
När jag ungefär efter ett år skrev ett inlägg som handlade om privatiseringar i det offentliga startade ett massivt hatkrig mot mig. Jag fick mejl med långa utläggningar om hur ful och äcklig jag var och jag fick kommentarer där både jag, mina syskon och mina föräldrar fick ta emot dödshot. Jag hängdes ut i nätforum där man diskuterade hur man bäst kunde mörda mig, där enskilda användare bedrev privat detektivarbete för att ta reda på vilken skola jag gick på och vilket schema jag hade – för att de sedan skulle kunna pricka in en rast de kunde komma på för att hugga en kniv i magen på mig.
De här angreppen på mig som person skadade mig och min familj, men framförallt mina vänner. Att vistas med någon som var under seriösa dödshot var ingenting de var glada över. Den här perioden, när jag kände mig hatad av hela Sverige, satte mitt liv ur spel. Det förändrade mitt sätt att prata med främlingar, mitt sätt att se på internet och mitt sätt att uttrycka mig offentligt.
Men jag hävdar dock att det här var riktigt bra för mig. Angreppen sporrade mig. Jag stärktes som person och kunde se konsekvenserna av hur jag agerar. Trots att jag inte hade gjort något fel lärde jag mig livets hårda läxa om att allting inte alltid blir som man vill.
Kritikerna säger att Chloé inte är tillräckligt hårdhudad för att ta emot grova kommentarer för att hon är tolv år.
Sverige är verkligen åldersnojans heliga land. Varför skulle hon, bara för att hon är ett barn, inte vara kapabel att ta emot elaka kommentarer? Finns det något magiskt med artonåringar som gör att de på en natt klarar av allt? Nej, givetvis inte. Vi utvecklas genom att uppleva och ta konsekvenser.
Vi kan inte låta barn leva i en fantasivärld där allting är perfekt. Någon gång måste vi få möta den tuffa verkligheten, där idioter faktiskt existerar. Jag beundrar Chloé och hennes familj för deras mod. Fortsätt blogga och låt er utvecklas!
Elias Giertz