Vuxnas fel att unga ratar Svenssonjobb

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-13

LÄSARDEBATT
Kerstin Bengtsson Norén, Borlänge, om lata ungdomar

Ungdomarna är inte lata – de sliter hårt med sina bloggar och musik­projekt för att skapa sig en image. Det är de vuxnas fel att de inte nöjer sig med ett vanligt Svenssonliv.

Bert Karlsson skriver (AB Debatt 19/8) att svenska ungdomar är lata.

Som mamma till ungdomar i den ålder Bert åsyftar, och som skolkurator sedan många år tillbaka, kan jag konstatera att det är inte lättja som är svenska ungdomars största problem.

Det största problemet är statusjakten, som accelererat de senaste tio åren.

Alla vill bli något speciellt och föraktet för vanligt så kallat Svenssonliv frodas och understöds av massmedia, främst dess kultursidor. Det går att läsa hur många dyra universitetsutbildningar som helst som inte leder till vare sig arbete eller samhällsnytta och ungdomar uppmuntras från tidig ålder att välja lustmetoden i såväl skola som yrkesplaner. Att man ska försörja sig resten av sitt liv har på något sätt kommit bort i diskussionen. Samtidigt florerar ungdomsrörelser som ger illusionen av att ett gratis liv är möjligt, med planka.nu och Piratbyrån som förebilder.

Det har inte med lättja att göra att ungdomar inte vill ta de jobb som Bert Karlsson erbjuder – det har med statusjakten att göra. Om barn itutas att de kan bli vad de vill, vad som för tillfället verkar trendigast, från programledare, rockstjärna, modedesigner till tv-spelskonstruktör, och dessutom tror att det finns ett gratisalternativ i livet via snålskjuts och bidrag: hur kan man då förvänta sig att de ska vilja arbeta med de ofta oglamourösa och monotona jobb de kan få?

I många årtionden har det varit möjligt för ungdomar att dra sig fram på a-kassa eller socialbidrag. Nu stramas reglerna åt och den vägen står inte längre öppen. Det är en hel generation som måste tänka om. Men fortfarande erbjuder högskolan och media drömalternativen, statusvägen och hipsterstigen till ett framtida liv. Ungdomar sliter med bloggar och musikprojekt för att bli den nya Fredrik Virtanen, Håkan Hellström eller Blondinbella. De jobbar med sina utseenden, sin image, sina egon, för att bli det samhället tutat i dem att man ska bli för att duga. Och de sliter hårt.

Samtidigt glorifieras singellivet och skilsmässor uppmuntras, vilket gör att vi behöver mångt fler lägenheter än förr. Och bostad kommer aldrig att finnas gratis via plankning eller piratsajter. Mat och kläder knappast heller.

Ungdomar är grundlurade och detta av vuxenvärlden och inget annat. De är inte lata: de jobbar hårt med sina drömprojekt och sina individuella statusprojekt.

Samtidigt som väldigt många i det tysta fortfarande strävar på med sina vanliga liv som går ut på att bilda familj och försörja sig – de som Göran Hägglund (KD) häcklas för att ha kallat ”verklighetens folk”.

Bert Karlsson riktar sina anklagelser mot fel grupp. De unga är offer för en syn på livet och verkligheten som drömfabriker har skapat. De vuxna som skapat dess falska ideal borde få stå till svars, inte ungdomarna.

Kerstin Bengtsson Norén