”Våga kräva ordning”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-05
Debattören och pedagogikprofessorn om skolpolitiken: I dagens skola kallas lågstadielärare för ”djävla kärringar”
Utbildningsminister Jan Björklund tycks ständigt provocera alla dem som motsätter sig en uppstramning av ordningen i klassrummen. Förslaget om att anteckna skolk på betyget fick många proffstyckare att gå i taket – trots att vi vet att upprepat skolk ofta leder till både obehörighet till gymnasiet och en väg in mot sociala problem och utanförskap. På samma sätt kritiseras förslagen om att föräldrar ska vara med sina bråkiga barn i skolan eller förbud mot burka. Nog är det märkligt att frågan om hur en bra studiemiljö med lugn och ro i klassrummet ska skapas alltid blir kontroversiell.
Maria Wetterstrand, som nu ska framstå som MP:s skolexpert, ansåg i en TV-debatt med Björklund att hans skola kännetecknades av straff och kontroll, medan hon ville ha en skola med kreativitet och dialog. Förmodligen var det länge sedan hon besökte en kommunal högstadieskola. I så fall kanske hon hade förstått att en lugn och trivsam arbetsmiljö är förutsättningen för dialog och kreativt tänkande. I en studie med 2000 tioåringar som jag gjorde för tio år sedan visade det sig att var tredje elev var rädd varje dag man när man gick till skolan. En siffra som bekräftats igen i dagarna.
Under läsåret 2009-2010 har jag varit rådgivare till de skolansvariga i en liten kommun i Mellansverige. Nästan var tredje elev var obehörig till gymnasiets allmänna program och var tionde elev hade under tidigare läsår försvunnit till friskolor i omgivande större orter. Bland både föräldrar och lärare fanns närmast en desperation över bristen på allmän hyfs hos många elever. De kom för sent och lämnade lektionen när det behagade dem. Kepsar, jackor, tuggummin, ipods och mobiltelefoner var som i många skolor ständiga irritationsmoment för lärarna att ta tag i. Knuffar, svordomar och ovårdat språk kännetecknade den psykiska miljön. Minieldsvådor i papperskorgar och på toaletter, slagsmål i korridorerna, allt medan de rädda och svaga eleverna trycker in sig i hörnen för att inte synas och bli mobbade.
”Man vänjer sig vid att bli kallad djävla kärring”, sa en uppgiven lågstadielärare i ett gruppsamtal där vi försökte få en bild av läget. Naturligtvis finns det välfungerande kommunala skolor också, men alltför många rektorer och lärare brottas med stora dagliga ordningsproblem. Av hänsyn till känsliga själar undviker jag ordet disciplin.
Detta leder i sin tur till att föräldrar som vill att deras barn skall gå i en lugn och bra skola med effektivt inlärningsklimat väljer bort den kommunala skolan och söker sig till en friskola.
I dag går uppskattningsvis var tionde elev i grundskolan och var femte i gymnasiet i en friskola. Nuvarande utveckling går knappast att stoppa. De kommunala skolorna har svårt att konkurrera. I och med att kommunerna tog över ansvaret för skolan år 1991 försämrades också skolans möjligheter att utvecklas positivt. De statliga skolinstitutioner, länsskolnämnderna, som tidigare fanns i varje län för att inspektera, utveckla och stödja de skolor som behövde hjälp, avskaffades.
En problemskola kan sällan förändra sig själv. I stället måste man lita på inhyrda konsulter. Något som långtifrån alla skolor har råd med. Skolinspektionen har blivit en viktig del av skolorganisationen, men en statlig utvecklingsenhet på regional nivå som kan stödja den lokala skolan med sitt förändringsarbete saknas fortfarande. Det finns alltså fortfarande mycket att göra för att skapa världens bästa skola som alla partier tycks drömma om.
Men inte minst skulle det vara ett verkligt framsteg och ett stöd för kämpande rektorer och lärare, liksom bekymrade föräldrar, om de som motsätter sig alla åtgärder för en bättre ordning i skolan någon gång försökte tänka sig in i hur det kan se ut i ett alldeles vanligt klassrum. Skolan är för viktig för att förslag om förbättringar skall bemötas med intellektuellt slappa argument av typ straffskola, kaserngård och fiske i grumliga vatten.
Bert Stålhammar