Att rösta på MP är sunt bondförnuft
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-15
Miljöpartister på landsbygden svarar på Po Tidholms kritik, att MP:s flumfaktor skrämmer glesbygdsväljare:
I en artikel i AB 10/7 avfärdar journalisten Po Tidholm Miljöpartiet som parti för landsbygdens folk. Tidholm verkar mena att det är Miljöpartiets lokala företrädare som skrämmer landsbygdsväljare att lyssna till våra idéer. Men så skrämmande tror vi inte att vi är.
Visst är det sant att Miljöpartiet som ett ungt parti inte har någon självklar plantskola för politiker, men det ser vi som en tillgång (vi är av princip emot broileruppfödning). Det har också öppnat vägarna för människor som tidigare varit utestängda från politiken att engagera sig.
Vi är alla gruppledare eller ordföranden för lokala Miljöpartiföreningar i Göinge, Bjäre eller Österlen. Men ingen av oss är politiker på heltid. Tvärtom tillhör vi de som politiker älskar att prata om, men alltför sällan med. Vi är småföretagare. En av oss har startat ett bed and breakfast för ekoturism i Bromölla, en kan använda pensionstiden till att driva småjordbruk, en har introducerat slow food-konceptet i Kristianstad, en är entreprenör i vindkraftsbranschen, en har restaurang i Torekov och en landsbygdskämpe har genom de möjligheter distansarbetet erbjuder kunnat bosätta sig i Andrarum.
Vi är alltså inte bara exempel på politiker med en fot i verkligheten, utan också i vårt arbetsliv exempel på hur grön politik är en framtidspolitik för hela Sverige. Den gröna omställning som Miljöpartiet går till val på, kommer oundvikligen att stärka landsbygdens ekonomi.
Omställningen av transport- och energisektorn ger företag och jobb. Det är här vi kommer tillverka framtidens bränsle till våra bilar och elen till våra manicker. Ofta framställs bensinskatten som det största hotet mot landsbygden – men det är bensinberoendet som är problemet. Oljepriserna kommer skjuta i höjden, och innan dess måste vi ha ställt om transporterna. Genom att använda bränslen vi tillverkar själva, snarare än sådant som vi importerar utifrån får landsbygden en framtidschans. En lastbilsskatt på långa transporter, som i våra grannländer, gynnar lokal produktion. I våra kommuner kämpar vi för att maten till äldreboendena och skolorna också ska vara producerad lokalt.
Grön politik handlar alltså om att ställa om till ny teknik, inte teknikfientlighet som det ibland hävdas. Idag är ekojordbruken ofta de mest högteknologiska. Grön energi och gröna transporter är mer moderna, än den gamla teknik som vi alltför länge varit beroende av.
För att man ska kunna bo över allt i Sverige krävs det att vi har bra kommunikationer. Att man kan kommunicera över nätet och resa snabbt när man behöver träffas på plats. Snabbtåg och utbyggnad av järnvägen – som är en annan del av den gröna omställningen – är därför god landsbygdspolitik, även för oss som måste ta bilen till tåget.
Var fjärde person på landsbygden lever som oss, driver eller jobbar i ett småföretag. Det är också i småföretagen som vi har störst möjligheter att få fler, nya jobb. Våra krav på sänkt arbetsgivaravgift för småföretag och slopad tjänstemoms är därför krav som direkt gynnar vår lokala ekonomi.
Ska landsbygden leva krävs det också att den lokala servicen värnas. När lärartätheten sjunker, fritidsgårdar läggs ner och bibliotek stänger så är det framförallt ett hot mot de små samhällena. I våra kommuner samarbetar vi med de partier som är beredda att hjälpa till i den gröna omställningen, men på riksplanet har vi tydligt tagit ställning för ett alternativ som ska ge tillräckligt med pengar till kommunerna för att rädda jobb i skolan och omsorgen. Det är inte bättre ekonomi att betala kostnaderna för lärares arbetslöshet än att betala lärare för att undervisa. Vi måste titta i hela börsen på en gång, och inte i ett fack i taget. Det är gammalt sunt bondförunft, och klok landsbygdspolitik.
Det här är den gröna politik som Tidholm tror skrämmer. Vi kan konstatera att i vår landsbygdsdominerade valkrets är väljarna av en annan uppfattning. I den senaste SCB-mätningen får vi miljöpartister i gamla Kristianstads län samma stora förtroende som miljöpartisterna i storstäderna. 14 procent säger att Miljöpartiet är det parti de tror mest på. Det är ett förtroende vi är beredda att förvalta.
Elisabet Knutsson,
driver ekopensionat i Östafors och
grön gruppledare i Bromölla kommun
Siv Bildtsén,
småbrukare i S:t Olof och grön gruppledare
i Simrishamns kommun
Anita Zieme,
krögare från Ullarp och grön
gruppledare i Kristianstads kommun
Jörgen Bjerknäs,
vindkraftsentreprenör och
grön ordförande i Klippans kommun
Lotta Hedström,
egenföretagare i Andrarum och
grön gruppledare i Tomelilla kommun
Katarina Toremalm,
krögare i Torekov och grönt
språkrör i Båstads kommun