”Romerna skildras som ett ohjälpligt problem”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-15

Hans Calderas: Unga romer har tappat framtidstron av att se sina egna gång på gång sorteras bort från arbetsmarknaden.

Under alla år som jag hållit föredrag för barn och ungdomar med romskt påbrå har jag aldrig slutat bli frustrerad över att så många bär på en destruktiv bild av sina möjligheter att etablera sig i det svenska samhället.

Jag själv som svensk rom tvingades leva i utanförskap ända fram till tonåren. Jag vet hur det är att bli sedd över axeln, att bli betraktad efter folks negativa attityder. Men trots en barndom fylld av rädsla och ångest har jag klarat mig bra, jag har gått helskinnad genom all djävlighet och ondska som förr var vardag.

Min lycka var att ha en mor som kämpade med näbbar och klor mot alla orättvisor för att ge oss barn en någorlunda trygg uppväxt. Hon hade nekats skolgång och kunde varken läsa eller skriva, men hon förstod hur viktigt det var att jag fullföljde min skolgång, trots att jag fick gneta med läxor på egen hand – hon inte kunde hjälpa.

Alla har inte samma tur. I dag får unga romer bevittna om hur människor runt omkring dem dagligen sorteras bort och diskrimineras på grund av sitt romska påbrå, sin mörka hudfärg, sitt efternamn som varken klingar Nordeuropeiskt eller anglosaxiskt. Det räcker inte med att man har en hög utbildning och försöker leva efter de spelregler som samhället står för. Man räknas ändå inte.

Utan förhoppningar om att kunna skapa sig en trygg tillvaro i det land som de flesta av dem ser som sitt hemland, upplever många som att de lever i ingenmansland. De hör inte hemma någonstans. En del försöker lösa problemet genom att ta sig ett efternamn som låter mer svenskt, på bekostnad av sin identitet.

Lärare och myndigheter undrar uppgivet varför en del romska barn och ungdomar har hög frånvaro eller lämnar grundskolan. Vanligtvis läggs skulden på hemmet och det kulturella mönstret.

Ja, man kan tycka att föräldrar borde ha vett att tvinga sina barn till skolan så att de kan skaffa sig en trygg utbildning och bli goda medborgare. Men också lärarna måste motivera och uppmuntra sina elever – och förstå vilket handikapp barnet kan lida av om föräldrarna saknar skolgång och inte har traditionen med sig att uppmuntra barnen med läxhjälp och studievägledning.

Det finns även föräldrar som är rädda för att barnet ska mista sin identitet och sitt kulturarv om de etablerar sig i samhället, mycket pågrund av okunnighet eller oförstånd. Tyvärr finns det hos många romer en misstänksamhet gentemot myndigheter och de som vill styra och ställa.

Vilket kan vara fullt förståeligt.

Ända in på 1960-talet mörkade myndigheter och politiska ledare en väl utstuderade strategi att hålla romer i utanförskap så de inte fick tillfälle att bli bofasta och integrerade i samhället. Det fanns alltså en organiserad diskriminering mot romer via lagar och förordningar som nekade romer att få sina medborgliga rättigheter tillgodosedda. Mina förfäder kom till Sverige i slutet av 1890-talet och det tog mer än sjuttio år tills det att vi fick människovärdiga bostäder. Ändå fick vi skulden för att vi inte levde och fungerade i samhället som majoritetsfolket.

Myter, och mysticism som har hållits vid liv via böcker som ”Singoalla” – som är en av orsakerna till att fördomarna har bitit sig fast ända tills i dag.

Sverige betraktas som en av världens högst utvecklade demokratier, frågan är hur långt vi har kommit när det gäller rättvisa och lika värde för alla. Diskrimineringen på arbetsmarknaden är en farsot som måste stoppas med all politisk kraft. Den är helt oacceptabel i ett land som Sverige. Den yngre generationen känner uppgivenhet. ”Det är ingen idé att plugga för man får ändå inget jobb” är vanliga tongångar ibland ungdomar jag möter. Utan framtidstro finns inga mål i livet.

Utanförskapet kan lätt leda till drogmissbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa – men framför allt ett bidragsberoende som kostar samhället enorma summor. Något som används som argument av högerextremismen och andra onda krafters spridning och framfart.

Det är viktigt att poängtera att den här situationen inte är specifik för romer. Romer skildras som ett problembarn som är särskilt svårt att greppa eller göra någonting åt – i värsta fall som något mystiskt och främmande. Många andra grupper i samhället slåss mot liknande fördomar. Fördomar som leder till utanförskap och fientlighet. Det är ett utbrett samhällsproblem som vi alla måste hjälpas åt att råda bot på.

För att lyckas måste politikerna ta sitt ansvar och mota denna farsot – innan intoleransen och främlingsfientligheten går överstyr som i exempelvis Ungern och Italien.

Hans Caldaras