Sverige måste agera mot steningarna i Iran
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-14
Debattörerna: Låt kön bli giltigt asylskäl för att stanna i Sverige
Sakineh Mohammadi Ashtianis öde har åter aktualiserat ett ämne som alltför sällan tas på allvar. Tvåbarnsmammans påstådda otrohet har nämligen inneburit en överhängande risk för stening.
Med andra ord – ett ickebrott skulle straffas med perverst medeltida metoder ovärdiga alla stater. Straffet verkställdes inte och nu är det oklart om en avrättning genomförs på annat sätt. Just nu väntar minst 15 personer på att bli avrättade genom stening, de flesta av samma skäl som Ashtiani.
Problematiken är tydlig. Kvinnor som Ashtiani, som vid två tillfällen dömts för en otillåten relation och otrohet i äktenskapet, straffas med piskrapp, 99 gånger i detta fall, och i många fall med avrättningar. Det är resultatet av Irans sharialagar. Det är ett viktigt påpekande i tider då dubbel lagstiftning krävs på alltfler fronter i Europa. Därför måste man benämna saker vid dess rätta namn, då fundamentalismen och sharialagstiftningen skördar offer på de mest råa sätt i exempelvis Iran.
Nyligen uppmanade EU:s utrikesminister Catherine Ashton Iran att hålla sig till internationella konventioner om mänskliga rättigheter, vilka landet bryter när steningar är en naturaliserad del av statens bestraffningssystem och när minderåriga döms till döden.
Men kanske är det framförallt det norska ingripandet som gläder människorättsrörelsen i Iran. För i Norge kallades Irans ambassadör upp till UD där en kraftig markering mot behandlingen av framförallt Ashtiani framfördes. Detta med hänvisning till internationella folkrättsliga förpliktelser.
Samtidigt arbetar kampanjgrupper och människorättsorganisationer som Amnesty febrilt för att sätta press på Iran. Detta arbete intensifierades under sommaren för att uppmärksamma den internationella dagen mot steningar den 11 juli. När iranska kvinnokämpar menar att det enda som kan förändra situationen är internationellt tryck är det ett desperat rop på hjälp. Därför kräver vi att Sverige tar intryck från Norge och markerar mot förtrycket.
Kulturrelativism låter barbariska styren överleva bakom en fasad av traditioner. Men vi anser att alla människor förtjänar att leva utan förtryck, inte minst i frihet från religiös och politisk repression som i Iran.
En kraftfull åtgärd vid sidan av markeringar vore att låta kön bli ett giltigt asylskäl för att stanna i Sverige. Kvinnors öde i stora delar av världen bevisar behovet utav detta. Den senaste tidens rapporter från Iran visar hur absurt det är att människor med problem i sina hemländer utvisas, där olika typer av brott kan leda till ödesdigra konsekvenser i form av brutala bestraffningar.
Våra förslag innehåller krav direkt riktade till ministrar med ansvar för utrikes- och migrationsfrågor. Steg i den riktning vi antyder och kräver vore ett sätt att inte låta Sverige bli ett av få länder som sviker kvinnor i andra delar av världen, medan de inhemska åtnjuter friheter. Sverige bör tänka på att upprätthålla sitt internationella anseende – som sedan decennier är gott när det gäller mänskliga rättigheter – genom att göra egna uttalanden och utspel utöver EU.
Amineh Kakabaveh
Ekim Caglar