Centerpartisterna: Vi vägrar jobba för Maud
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-07-07
Förre C-riksdagsmannen: Dags för strategiska spelarbyten på nästa stämma
Alla som har engagerat sig i bollsporter vet hur det känns att råka ut för självmål i en jämn match. När man har kämpat som bäst för det egna laget och sina kamrater och någon av dessa plötsligt, genom en skevspark eller annan ofrivillig klantighet, råkar styra bollen i eget mål, otagbart för den egna målvakten.
Även i politiken kan man minsann råka utför självmål, visserligen av mera symbolisk art men med samma överraskningseffekt. I vårt land är Centerpartiet sedan några år okrönta mästare i den sortens aktiviteter. Det speciella här är att det är frontfigurerna, våra forwards om man så vill, som i den allmänna hetsjakten på att tillfredsställa sina kompisar i alliansen smockar in en och annan pärla i vårt eget mål – otagbart för oss centerfolk av det gamla genuina slaget som får utgöra försvaret, för att fortsätta tala fotbollsspråk.
Vi är många centerpartister av det gamla hederliga slaget som inte alls känner igen oss i det som händer på det centrala planet. Vi känner oss svikna och förstår inte vad som händer och varför. Några menar att det intensiva arbetet med att flytta Centerpartiet åt höger och i princip ta ledningen i alliansen är ett led i en parti reform i all tysthet. Utan onödig inblandning från medlemmarna runt om i landet...
Förutom de ibland spektakulära ”självmålen”, typ kärnkraftschocken, pyr vårt missnöje bland annat över det totala sveket mot landsbygden och småorterna, som ju är rent ofattbart för gemene man. Där har planen lämnats fri för andra partier, som numera – åtminstone med läpparna – bekänner sig till landsortens riddare. Visserligen är väl målsättningen att partiet ska jobba sig in bland storstadsbefolkningen, men måste man lämna de gamla trotjänarna ute i landet i sticket för det?
Centerpartisterna är i huvudsak tålmodiga och inte särskilt lättrörliga när det gäller sånt som politisk uppfattning och solidaritet med ledning och kamrater. Desto mera oroande är det därför att notera det jäsande missnöje som ger sig till känna i olika delar av vårt land. Det kanske inte är så att vårt parti håller på att rasa ihop, men klart är att den senare tidens opinionssiffror inte helt är utan grund.
Vi har inom centerkretsar i Ånge kommun givetvis känt av och haft diskussioner i samband med de här orosmolnen, och starka krafter har agerat för att vi, liksom skett på några andra håll i landet, skulle bryta oss ur Centerpartiet och bilda ett eget, lokalt parti. Man känner helt enkelt inte för att agera för partiet på riksplanet med den på senare tid förda centerpolitiken. Något större intresse fanns inte heller för att hänga med i något av de nya partier som bildats på riksplanet av gamla centerpartister.
Men – där har vi i Ånge kommuns centerrörelse gått en egen väg! Vi har fått ett enhälligt beslut i kommunkretsen för att fortsätta i partiet, men med en klar markering av vår självständighet som ett centerparti enligt de gamla normerna – fortfarande enligt gällande partiprogram. En profil som centerfolk känner igen, och som vi lovar att i kommunpolitiken arbeta efter. Vi tar med andra ord inte ansvar för alla mer eller mindre galna och för oss främmande ställningstaganden och beslut av Maud & co i fråga om kärnkraft, miljöpolitik, landsbygds- och regionalpolitik med mera.
Vi anser att Centerpartiets förtroendekapital ute i landet är i det närmaste förbrukat, och vi kommer därför inte att arbeta aktivt i vår kommunala organisation i höstens val för Centerpartiet eller företrädare på riksplanet.
I den mån enskilda medlemmar eventuellt skulle känna för att agera på annat sätt är det inget vi från kommunkretsen lägger oss i.
Avsikten med denna ovanliga form av lokalpolitik är att i möjligaste mån försöka hålla centerpartister av den gamla trofasta sorten kvar i rörelsen, då man ju vet att trycket från andra partier och kamrat och familjekretsen kan vara ganska hårt.
Vi är i klartext optimister och tänker nu i form av överlevnad under ett år för vårt kära parti. För att än en gång anknyta till fotbollstermer så kan man hoppas på att några lämpliga spelarbyten på strategiska poster kan lösa vårt dilemma, om inte annat efter nästa års Centerstämma!
Bloggat om Nya Moderaterna
Har aldrig fungerat i praktiken
Ett hjärta rött: Alliansregeringen har som uttalat mål att öka klyftorna mellan de som har och de som inte har (arbete, hälsa och förmögenhet). Man lever kvar i den gamla föreställningen; om de som redan har mest får mest så sipprar rikedomen till sist ned till resten av folket. .Men trickle-down-ekonomin har aldrig fungerat i praktiken. I USA blev resultatet av Bush och Reagans praktiska trickle-down-övningar rekordstora klyftor och ökad fattigdom. Knappast något att ta efter.
Överraskande ärligt
Storstad: Det är överraskande ärligt, nästan naket, att Henrik von Sydow (i Almedalen) låter Jarvis Cocker med Common People illustrera Nya Moderaternas försök att styla sig till allt från arbetarparti till allmänintresse.
Tage Påhlsson