Inte bara rika ska få köpa sina hyresrätter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-28
Debattören: Oppositionens förslag hindrar ombildningar av hyresrätter i förorterna
När Seck N’dioba kom till Sverige från Senegal flyttade han in i en hyresrätt i Tensta. I dag är han ordförande för Tenstas första och enda ombildade bostadsrättsförening, med över 20 nationaliteter och 15 språk representerade. Familjebostäder och många grannar trodde aldrig att ombildningen skulle lyckas. Men den 5 maj i år var den i hamn.
Ombildningen omfattar sex låga trähus och 66 lägenheter i ett lugnt område med öppna gårdar. Intresset för att bilda en bostadsrättsförening föddes när Familjebostäder inte ville rusta upp mer.
”De bytte stammarna för tre år sedan men sedan hände inget mer. Tre gårdar var eftersatta och ventilationen och sopsorteringen fungerade inte som de skulle. Det här är ett vackert område och vi ville göra något för det. Det är vi som bor här, inte Familjebostäder”, säger Seck N’dioba.
Seck och hans grannar är långt ifrån ensamma. Sedan valet 2006 har 20 000 lägenhetsinnehavare i Stockholms allmännytta ombildat sin hyresrätt till bostadsrätt. Nästan 13?000 av lägenheterna ligger utanför innerstaden varav 4?000 i miljonprogrammen.
Även om så gott som alla lägenheter utanför innerstaden fortfarande är hyresrätter håller vi alltså långsamt på att närma oss den utopi om blandade boendeformer som politikerna talar sig varma för, även de rödgröna.
En helt ny undersökning gjord av Skop på uppdrag av SBB, Sveriges Bostadsrättsbildare, visar att ledande socialdemokratiska politiker i Sveriges 64 största kommuner i väldigt hög utsträckning är positiva till ombildningar.
Hela 98 procent av dem anser att det är negativt när ett bostadsområde domineras av en enda bostadstyp. Över hälften menar att det skulle vara bra för de boende om det skapades fler bostadsrätter i områden som domineras av allmännyttan. Varannan anser att det skulle underlätta integrationen och var tredje vill aktivt tillåta fler ombildningar.
Därför är det oerhört märkligt att oppositionen vill försvåra för ombildningar. I dag krävs 67 procents majoritet för att en ombildning ska gå igenom. Oppositionen vill höja gränsen till 75 procent. I ett hus med 40 lägenheter ska det alltså räcka med att 10 personer inte röstar överhuvudtaget för att övriga 30 tvingas säga tack och adjö till drömmen om att själv kunna bestämma över sin lägenhet.
Vi som arbetar med ombildningar varje dag vet att en sådan lag inte skulle hindra många ombildningar i innerstaden. Däremot skulle den effektivt stoppa ombildningarna i ytterstaden och i miljonprogrammen, de områden oppositionen säger sig vilja värna. I innerstaden röstar nämligen 80 till 100 procent av hyresgästerna vid en ombildning. I miljonprogrammet röstar högst 70 procent.
Att de välbärgade östermalmsborna i Stockholm äger sin lägenhet är en självklarhet, medelklassen i Vasastan får också göra det, men människorna i de segregerade förorterna förväntas förbli i sina dyra hyresrätter. Vi tycker det är uppåt väggarna fel.
Varje dag träffar vi människor som vill köpa sina slitna lägenheter, rusta dem och tillsammans renovera hus och gårdar. De vill praktisera den egenmakt politikerna talar om. Och de försöker i verkligheten åstadkomma den integration som byråkrater upprättar handlingsplaner och författar rapporter om. Varför man vill sätta stopp för det är obegripligt.
Men med sitt förslag sätter oppositionen också käppar i hjulet för det välbehövliga nybygget av hyreslägenheter. Stockholms stad har den senaste mandatperioden gjort en reavinst på 16 miljarder kronor genom att sälja kommunala fastigheter till bostadsrättsföreningar, som nu används till att bygga nya hyresrätter och till att rusta upp allmännyttan.
Vi behöver givetvis en fortsatt diskussion kring ombildningarnas betydelse, så att vi får en bostadsmarknad som blir så bra som möjligt för så många som möjligt. Men ombildningarna i storstädernas förorter är inte ett problem. Snarare är de en av många lösningar på de verkliga problemen: bostadsbristen och segregationen. Därför uppmanar vi de rödgröna att sluta slåss mot väderkvarnar som inte finns. Hindra inte ytterstadsborna från den ombildningsmöjlighet som innerstadsborna även fortsättningsvis kommer att ha.
Petter Brolin
Björn Isaksson
Torsten Kai-Larsen