Datalagringen – ett krig mot integriteten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-10
Debattörerna: Flera aktörer inom EU vill minimera medborgarnas rätt till privatliv
Det är ingen överdrift att säga att det pågår ett krig mot den personliga integriteten. Inte bara den svenska staten, utan flera aktörer inom EU, går i bräschen för att minimera medborgarnas rätt till privatliv. Det är en kamp som förs varje dag, men som bara uppmärksammas vid de stora bataljerna.
Striden om FRA-lagen blev hård och var den första som väckte intresset för försvaret av den personliga integriteten och rättssäkerheten. Ipred infördes strax därefter, under mycket höga protester. Det orosmoln som nu tornar upp sig vid horisonten är Datalagringsdirektivet, ett direktiv som Tomas Bodström drev fram under sin tid som justitieminister.
Datalagringsdirektivet innebär ett tvång för operatörerna att i brottsbekämpningens namn lagra när, var och till vem du ringde, sms:ade eller mailade. Genom att titta på de länder där direktivet införts kan man konstatera att det inte hjälper. Därför är det helt absurt att, som vissa av Sveriges ledamöter i Europaparlamentet gör, kräva att även de sökningar vi gör på Internet ska loggas och sparas i kampen mot barnpornografin. Deras krav innehåller flera rejäla tankevurpor - inte minst föreställningen att det går att googla fram barnporr. Det finns redan idag en frivillig överenskommelse mellan operatörer och staten som innebär att en del barnporrsidor spärras. Men en hel del andra sidor spärras också av bara farten.
Dessutom är det mycket tveksamt om det finns tekniska lösningar på detta problem eftersom de som ägnar sig åt denna ljusskygga verksamhet också besitter förmåga att kringgå spärrar, men också att dölja sin verksamhet. Samtidigt som detta skapar en falsk föreställning att det finns enkla lösningar på komplicerade problem, blir denna åtgärd det första steget på en väg där allt fler aktörer tror sig om att kunna frälsa världen från allt ont genom att blockera eller filtrera internet. Därmed lägger man ansvaret för dessa handlingar utanför människorna själva och gör åtgärderna till en katt- och råttalek mellan olika aktörer som finner ett nöje eller en inkomstkälla i den strid som pågår.
Datalagringsdirektivet är på inget sätt juridiskt vattentätt. För några veckor sedan skickade Irländska högsta domstolen delar av datalagringsdirektivet till EG- domstolen eftersom man anser det vara alltför integritetskränkande.
Lyckligtvis är direktivet ännu inte implementerat i Sverige - men vi är anmälda till EU-domstolen för att inte ha infört det. Det krävs nu en bred samling för att motarbeta direktivet och dess utvidgning på EU-nivå. I veckan ställde Europaparlamentarikerna Christian Engström (pp) och Lena Ek (c) frågan till kommissionen om hur de ser på en eventuell utvidgning av direktivet till att även omfatta sökmotorer och hur det stämmer överens med Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Det är bra. Men motståndet måste även finnas på nationell nivå, där ett införande måste förhindras. Både av ekonomiska och integritetsmässiga aspekter tjänar vi på att låta bli. Vi måste alla hjälpas åt för att stoppa datalagringen. Kriget mot medborgarnas personliga integritet och uppluckringen av rättssäkerheten måste få ett slut!
Magnus Andersson (C),
Förbundsordförande CUF
Gun Svensson (Pp),
Riksdagskandidat Piratpartiet
Mary X Jensen (M),
Riksdagskandidat Moderaterna Stockholms län