Marie och Robin får bo kvar
Kommunen vände efter Aftonbladets artikel
Kommunen ville riva deras drömhus.
Men efter Aftonbladets artikel får Marie och Robin bo kvar.
– Det känns så skönt, säger Marie.
Det var som kärlek vid första ögonkastet. Huset på Finnögatan i Linköping var helt perfekt. Den gula 1930-talsvillan låg nära deras jobb, tomten var vacker, och det störde dem inte att några industrier ligger i närheten.
"Huset var perfekt"
Mäklaren beskrev huset som ett ”unikt boende med härligt fritt läge, landetkänsla och fantastiska möjligheter”. Ord som stämmer väl in, enligt Marie Eriksson.
– Själva huset var jättefint, och det ligger på landet fast man kan gå in till stan, säger hon.
Hon och partnern Robin Gustavsson slog till. Det var för tre år sedan.
Men i februari i år hörde kommunen av sig och kallade till ett möte.
Budskapet på mötet var entydigt, enligt Marie och Robin. Kommunen ville bygga på deras mark, och för att det skulle kunna bli av måste huset bort. Marie upplevde tonen på mötet som hotfull och som om de inte hade något val.
Begärde flytt
Familjen uppfattade det som att det fanns tre alternativ; att de själva begärde att huset skulle lösas in av kommunen, att de fick bo kvar under en övergångsperiod och fortsatt äga marken och delta i detaljplaneringen, och att de skulle få bo kvar på ett rivningskontrakt under fyra år.
– Det var väldigt jobbigt, man tror man äger sitt hem. Och vi var lite chockade, det här var inget vi hade räknat med. Mötet kändes som att de försökte hota oss indirekt med att de kunde tvångsinlösa huset i vilket fall, som om vi inte hade något att säga till om, säger Marie.
Kommunen backar
I ett brev som kommunen skickade några dagar senare skrev kommunen att "vi som kommun har rätt att begära inlösen enligt gällande detaljplan". Där fanns även de tre alternativen presenterade. I ett av dem skriver kommunen att "Ni äger fastigheterna vidare och är med i detaljplaneprocessen", och det nämns inte rakt ut att de måste flytta.
Enligt Bill Ericsson, kontorchef på teknik och samhällsbyggnad var det aldrig fråga om att familjen skulle tvingas flytta. Och det fanns inga hot, säger han.
– Det fanns ett alternativ där de fick bo kvar. Vi kom inte så långt att vi ville lösa in fastigheten, utan vi ville bara ta en tidig kontakt med dem som innefattas av detaljplanen.
Förstår du om de har uppfattat saken annorlunda med tanke på vad som sagts på mötet och hur brevet är formulerat?
– Det är olyckligt i så fall. Jag ska prata med dem i vår personal som varit berörda om det här, säger han.
Med andra ord kommer de att få bo kvar?
– Det stämmer. Vi kommer inte att röra deras fastighet, säger Bill Ericsson.
Hjälp från Centrum för rättvisa
Marie och Robin kan alltså andas ut.
– Det känns så skönt, säger Marie.
Paret har lärt sig en del under diskussionerna med kommunen, bland annat att ta reda på all fakta innan de skriver på något.
– De kan inte avhysa en hur som helst. Vi fick hjälp av Centrum för rättvisa med jurister, men det är tråkigt för dem som inte får samma chans, de är säkert många, säger Marie Eriksson.