”Ekonomiska system inte till för att älskas”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-11-09

Josefine Adolfsson svarar Munkhammar

REPLIK I sitt inlägg i Aftonbladet tar Johnny Munkhammar – moderat riksdagskandidat som tidigare jobbat för Timbro och Svenskt näringsliv - spjärn mot Michael Moores nya dokumentär ”Capitalism: A love story” och utropar: Vi borde älska kapitalismen!

Johnny Munkhammar menar att alternativen till kapitalism är olika typer av tvångssystem och glider vant in i hjulspår av kritik mot kommunism, Marx och Engels, samtidigt som han författar ett slags kapitalistiskt manifest och närmast framställer viljan att göra olika typer av ekonomisk vinst som en radikal historisk motståndsrörelse där folk fått smyga på bakgator för att utöva sina intressen.

”Förr betydde den samhällsklass där man föddes allt för hur livet skulle utvecklas. I det mer kapitalistiska samhälle som sedan har vuxit fram är det betydligt mer upp till den enskilde. Den som föds i en koja kan sluta i ett slott och tvärtom”.

Nja. Inte för att jag är ett fan av Michael Moore. Speciellt inte sedan han glatt visade upp sin oproblematiska och naiva bild av Kuba och landets sjukvård i sin film ”Sicko” i ett försök till en provokativ gest. Men att påstå att kapitalismen är färgblind genom att citera Voltaires ord om börsen som en plats där alla nationer, judar, muhammedaner och kristna är samlade för mänsklighetens bästa, det blir bara dumt. Johnny, inte för att förvägra dig din kärlek, men vi vet alla att pengar i allra högsta grad har en färg. En ganska tydlig dessutom.

Jag vet att den kubanska sjukvården är helt okej om du är turist, partifunktionär eller militär. Jag har också sett tv-reklamen som gick på högvarv i Los Angeles förra vintern där två entusiastiska och hjälpsamma mäklare tipsade folk om deras livs chans i ett oändligt hav av plötsliga möjligheter: ”Missa inte att tjäna ditt livs förmögenhet! Även du har nu råd att köpa upp hela kvarter med hus som folk har varit tvungna att lämna på grund av finanskrisen!”

Jag är ledsen om jag gör dig besviken men ekonomiska system är inte till för att älskas. Ideologier är i bästa fall till för att underlätta för människor och där är tyvärr både den kapitalism och socialism vi sett prov på hittills ganska problematiska och enfaldiga livspartners med ett stort förakt för svaghet, oliktänkande och yttrandefrihet.

När jag senast var på Kuba gjorde jag några kubanska vänner en tjänst genom att gå in på ett kommunistiskt partikontor i Havanna och ställa frågor som de inte kan ställa utan risk för repressalier. Frågor som jag ofta känner är lika angelägna i vår del av världen och som väldigt få verkar ställer sig själv och andra fast vi har alla möjligheter i världen:

Varför detta behov av att förenkla? Kan vi inte lära oss att lyssna innan vi fabricerar sanningar som vi själv har ett behov av?

Och om vi nu av någon anledning vill fortsätta att plaska runt i bollhavet, så kan vi åtminstone låta bli att klaga på att allt färre röstar och sluta förfasas över att unga människor enligt många undersökningar är politiskt oengagerade och vänder politiker och debattörer ryggen.

Du gör ett groteskt övertramp genom att indirekt påstå att kapitalismen som ekonomisk ideologi har gjort det arbete som kostat människor inom medborgarrättsrörelser, antirasiströrelser och jämställdhetsrörelser livet. Det är hög tid att höja ribban. Världen har långt mycket större utmaningar att ta hand om än att se till att folk kan skicka e-post i sina mobiltelefoner.

Josefine Adolfsson, författare och producent, nyligen utkommern med boken Farlighetslagen på Bokförlaget Atlas