Marit Paulsen vänder ryggen åt miljöengagerade konsumenter
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-27
Lena Ek (C): Nu försvarar hon kemikaliejordbrukets intressen
De flesta av oss köper och äter mat varje dag. Och många konsumenter vill gärna ha ekologisk mat. Efter att utvecklingen varit trög i flera år stiger nu efterfrågan. Människors medvetenhet om vad de stoppar i sig och vilka tillsatser som finns i maten har ökat kraftigt på senare år. I det sammanhanget är det synd, märkligt och oerhört dumt att Marit Paulsen förkastar den ekologiska maten.
Från att ha varit en röst för såväl en radikal miljörörelse som framsynta bondmoror har Marit Paulsen nu gjort en 180 graders svängning till att försvara det internationella industri- och kemikaliejordbrukets intressen. Inte minst är signalerna hon sänder till det intensiva kemikaliejordbruket i EU-området mycket olyckliga. I Spanien överdoserar man insmugglade kemikalier över mark och jordbruk. I Holland och Belgien är vattnet så fullt av närsalter att barn under två år inte kan dricka kranvattnet. Svenska Europaparlamentariker bör istället ge signaler till resten av EU att hela jordbruksproduktionen och livsmedelshanteringen måste ställa om i en mer hållbar riktning.
Marit Paulsen vänder ryggen åt miljömedvetna konsumenter i Sverige. Och hon gör det i en tid när miljörörelsen och bönderna är mer eniga än någonsin. Efterfrågan på ekologiska livsmedel stiger snabbt. Försäljningen av ekologiska livsmedel i Sverige ökade med ca 36 % under 2008 och omsatte cirka 6,1 miljarder kronor. ICA ökade försäljningen med 50% i sin kampanj ”I love eco”. Efterfrågan på ekologiska kött- och charkprodukter har knappt påverkats alls av finanskrisen; ekologisk nötfärs säljer som aldrig förr. Bönder som slagit in på den ekologiska vägen tjänar nu pengar, och ofta är det unga bönder och kvinnor som satsat på ekologisk odling.
Många ekoodlare gör nu stora investeringar, mitt under pågående finanskris. De behöver allt stöd de kan få för att kunna leverera de stora volymer av ekologiska livsmedel som medvetna konsumenter frågar efter. Den ökade efterfrågan på ekologiska och närodlade livsmedel gör dessutom att produktutvecklingen tar fart. Livsmedelsföretagen kan plötsligt leverera både ekologisk korv och andra ekologiska charkprodukter. En kedja av positiva händelser driver på både efterfrågan och försäljning av ekomat. Och det är då Marit Paulsen väljer att kliva av. De som i åratal dragit ett tungt lass och kämpat för ett mer miljöanpassat jordbruk och fler ekologiska livsmedel i butikshyllorna har inte längre något stöd att vänta av henne. Marit Paulsen nonchalerar inte bara deras ansträngningar utan också det faktum att ekologisk mat innehåller högre halter av vitaminer och antioxidanter och mindre bekämpningsmedelsrester och tungmetaller.
Ensidigt exponerar nu Marit Paulsen tesen att vissa ekologiska livsmedel tar stora markarealer i anspråk och därmed innebär högre koldioxidutsläpp. Och dessutom att hela världens befolkning inte kommer att kunna ta del av den höga kvalitén på ekomat inom överskådlig framtid. Därmed riskerar hon att sätta bilden att kampen för världens renaste jordbruk varit förgäves. Marit glömmer att alla innovationer har sina barnsjukdomar, att alla försök att göra saker och ting effektivare och bättre, mer miljövänliga och mer samhällsekonomiska ofta måste ta ett steg tillbaka för att sedan få ny fart igen.
Världens bönder, särskilt i de fattiga länderna, behöver ökad lönsamhet i jordbruket för att ta sig ur fattigdom. När lönsamheten ökar kan alltfler övergå till ett miljövänligt jordbruk. Då kan investeringar i bättre redskap och miljövänlig teknik komma till stånd. Då kan små gårdsbutiker med lokalt producerade ekologiska delikatesser prövas på många ställen i världen. Erfarenheterna från en sådan utveckling kan sedan vändas i nya innovationer för ett allt effektivare och allt mer miljövänligt jordbruk som kan försörja allt fler. Men en sådan utveckling förutsätter att vi är rädda om jorden och grundvattnet och går i spetsen för ett renare jordbruk och en mer hållbar livsmedelshantering. Det är väldigt synd att en av våra mest kända matdebattörer missar den poängen!
Lena Ek, Europaparlamentariker (C)