Hej Göran Hägglund!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-24
De flesta socialbidragstagare får nöja sig med att vara en riksnorm. Rättigheterna har försvunnit en efter en under tre decennier.
Den dagen du öppnar dörren till socialkontoret är du inte längre lika mycket värd som alla andra. Då kliver du in i ett helt annat samhälle. Jag undrar om du visste det här, Göran Hägglund, skriver Jessica Ritzén i ett öppet brev.
Vi har genomfört en omfattande medborgarjournalistisk granskning av det svenska socialbidragssystemet.
Den är gjord tillsammans med tusentals medborgare runt om landet. Flera hundratusen svenskar har följt Fattigbloggen under en månad. Många människor hittade till Fattigbloggen. Inte bara socialbidragstagare.
Även studenterna, de utförsäkrade, pensionärerna, de arbetslösa utan a-kassa, ungdomarna, egenföretagarna och medelklassen.
Människor som hamnat under marginalen för att de blivit sjuka, förlorat jobbet eller kanske skilt sig. De har generöst delat med sig av sina erfarenheter och livshistorier för att teckna bilden av Sverige 2009.
Vi har också fört en spännande och konstruktiv samhällsdebatt om välfärden. Den har samlat socialbidragstagare, socialsekreterare, forskare, jurister, frivilligarbetare och många andra människor med åsikter och tankar om hur samhället borde se ut. Debatten har varit hård, allvarlig och seriös. Tillsammans har vi kartlagt de rättigheter som en socialbidragstagare i dag inte har, eller inte självklart har.
I vissa fall beror det på lagen. I andra fall på att lagen inte följs. Socialtjänstlagen ger kommunerna handlingsutrymme till egna tolkningar. Den ger också möjlighet till individuell prövning av vissa rättigheter. Få kommuner har marginaler att låta socialbidragstagare vara individuella i dag. De flesta får nöja sig med att vara en riksnorm – och vissa får inte ens hela hyran eller elen betald. Rättigheterna har försvunnit en efter en under tre decennier. En regeringsrättsdom här, en ändring i socialtjänstlagen eller andra lagar där. Eller genom nya skrivningar i varje kommuns egna riktlinjer.
Få, om ens någon, har den fullständiga bilden klar för sig. Det enda vi vet är att den dagen du kliver in på ett socialkontor tappar du i människovärde. Då kan du inte längre räkna med samma rättigheter som du hade i går.
Det gäller våra mest grundläggande rättigheter:
Listan är långt ifrån fullständig, men ändå väldigt lång. Jag tror att det delvis handlar om synen på vem som har rätt till våra skattepengar. Våra pengar som blir någon annans – inte våra längre – när vi behöver dem.
Det gäller cirka nio miljarder kronor. Två procent av kommunernas totala budget. Jag tror också att det handlar om en människosyn som vi i Sverige egentligen inte har. I andra sammanhang förstår vi att den som har det svårt inte behöver mindre utan tvärtom mer. Det gäller skolan, arbetsförmedlingen, arbetsplatser, vården, fängelser och hela samhället.
Men det gäller inte socialbidragstagare. Den dagen du öppnar dörren till socialkontoret är du inte längre lika mycket värd som alla andra. Då kliver du in i ett helt annat samhälle. Jag undrar om du visste det här, Göran Hägglund? Jag undrar också vad du som socialminister tänker göra åt det? Jag har mejlat det här brevet till alla ministrar i regeringen. Fattigbloggen ligger öppen för er och alla medborgare som vill läsa mer på
Vänligen Jessica Ritzén
Fattigbloggen
Jessica Ritzén