Arbetslösheten och det sociala utanförskapet – EU tar ett samlat grepp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-20
Den globala finansiella och ekonomiska krisen slår hårt mot den europeiska arbetsmarknaden. Efter ett decennium med stadig tillväxt och nya jobb är nu mer än 19 miljoner européer arbetslösa. Och värre kan det bli. Framåt årsskiftet kanske vi har en genomsnittlig arbetslöshet på 10 % i Europa.
Hur vi än mäter detta så är tiderna exceptionella. Därför behövs det exceptionella åtgärder.
På EU-nivå sätter vi de enskilda människorna i centrum. Vi vill se till att så många som möjligt får behålla sina jobb, och att de som blivit uppsagda får ett nytt jobb så snart som möjligt. EU, medlemsländerna och parterna på arbetsmarknaden måste agera tillsammans för att begränsa krisens skadeverkningar på den reala ekonomin och på människors livsvillkor. Vi måste undvika den onda cirkel som resulterar i långtidsarbetslöshet, fattigdom och socialt utanförskap.
Sysselsättningspolitiken är naturligtvis i första hand en nationell angelägenhet, men EU kan och måste ta sitt ansvar genom att sätta ramar och ange prioriteringar i ett vidare EU-perspektiv – t.ex. genom att medfinansiera investeringar i omskolning och kompetensutveckling för dem som blivit uppsagda, och se till att de som drabbats allra värst av krisen kan aktiveras och få den ekonomiska hjälp som de så väl behöver. Ingen ska få sparkas ut från arbetsmarknaden för gott. I förlängningen bidrar vi därmed till att företagen, särskilt de små och medelstora, står bättre rustade när ekonomin vänder upp igen. Dessutom måste jämställdhetsaspekten beaktas i de åtgärder som vidtas för att ta oss ur krisen.
Som komplement till de nationella insatserna måste EU använda sig av alla de verktyg som står till förfogande, t.ex. Europeiska socialfonden (ESF) och Globaliseringsfonden. ESF har en årlig budget på 10 miljarder euro, och de tidigarelagda utbetalningar som nu aviserats därifrån kommer att bli ett extra tillskott i de resurser som krävs för att ge fler människor en chans att få jobb, t.ex. genom utbildning och kompetensutveckling. När det gäller Globaliseringsfonden har vi föreslagit vissa förändringar för att göra det lättare att hjälpa dem som har förlorat jobbet på grund av krisen.
Eftersom dessa frågor är så viktiga kommer EU att hålla ett särskilt toppmöte om sysselsättning i Prag den 7 maj. Syftet är att kartlägga vad vi kan göra för att komma till rätta med arbetslösheten. Vi kommer att fokusera på konkreta lösningar, på vad som kan fungera, och på vad som bör göras på såväl regional och nationell nivå som på EU-nivå.
Toppmötet föregås av en bred samrådsprocess, inklusive dagens workshop i Stockholm där diskussionerna i första hand handlar om att göra det lättare för människor att komma ut på arbetsmarknaden, särskilt vilken hjälp som fungerar bäst för dem som står allra längst från arbetsmarknaden. Förra veckan hölls ett första seminarium i Madrid om utbildning och kvalifikationer och om hur dessa på bästa sätt kan matchas mot de reella behov som finns på arbetsmarknaden. Vi kommer faktiskt att behöva mobilisera all tänkbar arbetskraft för att kunna stå väl rustade när den ekonomiska återhämtningen kommer. I ett längre perspektiv får vi dessutom ett annat problem på halsen, nämligen den åldrande befolkningen. Detta föranleder oss att än en gång framhålla hur viktigt det är att satsa på jämställdhet och icke-diskriminering. Krisen är ingen ursäkt för lämna jämställdheten därhän. För att ta oss ur krisen måste var och en av oss, oberoende av kön, dra sitt strå till stacken.
Sysselsättningen är emellertid bara en del av problemet. Vi måste vidga perspektivet. För att stimulera efterfrågan måste vi satsa på offentliga investeringar och stöd till såväl hushållen som företagen. Starka och hållbara sociala skyddsnät ser till att efterfrågan hålls uppe, och tack vara dem slipper de värst drabbade att bära en oproportionerlig del av bördan.
Sist men inte minst, utan ett aktivt engagemang från parterna på arbetsmarknaden får vi inga genomtänkta och fungerande åtgärder. En väl etablerad dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare, som i de nordiska länderna, är en förutsättning för att kunna hantera krisen. Både de anställda och företagen måste få stöd för att anpassa sig till förändrade förhållanden, och samhället måste ställa upp med hjälp vid oförutsedda massuppsägningar.
I det här avseendet bildar Sverige skola, t.ex. genom de omställningsavtal som förhandlats fram mellan fack och arbetsgivare och som ger de anställda som varslats exempelvis utbildning och hjälp med att söka nytt jobb, plus ekonomiskt stöd.
EU bryr sig om, och EU betyder verkligen något i den här krisen. Vi sätter människorna i centrum. Vår workshop i Stockholm idag är ett viktigt steg på vägen mot sysselsättningstoppmötet i maj. Den ger oss en möjlighet att dryfta vilka insatser och lösningar som måste till för att vi ska kunna få bukt med arbetslösheten och främja social rättvisa.
Margot Wallström, Vice ordförande, EU-kommissionen
Vladimír Pidla, EU-kommissionär, med ansvar för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter