Rovdjurstalibanernas unkna åsikter gör mig illamående
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-04
Jag mår illa och fruktar nästan att jag måste stanna bilen och spy i diket. Nej, det är inte magsjuka eller någon fysisk åkomma i övrigt, även om det tar sig fysiska uttryck. Det är en debattartikel i Aftonbladet (23 februari) som framkallar detta akuta illamående.
Debattsidan där har blivit en tummelplats för gulligullande rovdjursälskare som inte drar sig för några skamgrepp längre. Den här gången är det två extrema rovdjurskramare som ger sig på en hel folkgrupp, samerna.
På ett närmast gigantiskt utrymme, sex spalter, uppmanas samerna ”Ut och vakta era renar”. Artikelförfattarna är Mae Isaksson och Mikael Bernholm, som vi väl alla känner som rovdjurstalibaner i den lilla och extrema gruppen Rovdjursnätverket.
Isaksson och Bernholm tycker att samerna ska sluta använda sig av moderna fortskaffningsmedel som helikopter, crossmotorcyklar, snöskotrar och fyrhjuliga bilar i förvaltningen av renhjordarna. De vet också att berätta hur de ursprungliga samerna minsann satt utomhus i sträng kyla, natt efter natt och vaktade sina renar. Det var ingen idé att ha mat eller vatten med sig, för det frös och gick inte att äta.
Det är alltså på det sättet Isaksson och Bernholm tycker att 2009 års samer ska leva, utan tekniska hjälpmedel, sittande och tuggande torkat renkött i vinternatten när de vaktar sina renar.
Lever debattörerna som de lär? Knappast? Jag tror inte att de satt hemma i det vedeldade torpet och knåpade ihop sina tankar med blyertspenna och att Aftonbladet sedan bekostade inskrivning av texten. Visst har både Isaksson och Bernholm exempelvis ström, datorer och andra tekniska hjälpmedel.
Och varför nu detta utfall? Jo, det är synd om rovdjuren.
Hela debattartikeln har sin utgångspunkt i att en björnhona, eller som Isaksson och Bernholm kallar henne, ”en mycket värdefull björn”, har försvunnit. En björn mot en hel folkgrupp, alltså. Och slutsatsen är att ”det pågår en anarki utan dess like på de lappländska vidderna och priset betalas av våra rovdjur”.
Att rovdjurstalibaner med tunnelseende uttrycker så unkna åsikter och misstänkliggör en hel folkgrupp förvånar mig inte en sekund, snarare tvärtom. Värre är att Nordens främsta dagstidning slår upp artikeln över sex spalter.
Mikael Moilanen, frilansjournalist, Västerås