En sjuk statistik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-02
Marie Olsson: Var det meningen att det skulle bli så här?
Jag arbetar som försäkringshandläggare i IF Metall Östra Skaraborg. Det jag sysslar med om dagarna är att åka ut till våra medlemmar och informera om försäkringar som ingår i kollektivavtal och medlemskap.
Jag följer med medlemmar på rehabiliteringsmöten med försäkringskassa och arbetsgivare.
Det jag också gör är att jag hjälper medlemmar att överklaga beslut som försäkringskassan har tagit om livräntor, ej beviljade och indragna sjukpenningar.
Sjukpenningfrågan har blivit en stor del av mitt arbete det sista halvåret och den gör mig väldigt upprörd.
Inte nog med att det är som Benneth beskrev i Debatt den 28 januari att våra läkare blir idiotförklarade av försäkringsläkarna, utan det som upprör mig mest är att sjukpenning dras in utan någon som helst hänsyn till hur individen ska kunna försörja sig.
Jag ska ge några exempel:
Medlem 1, kan vi kalla Sture.
Sture är 63 år och har arbetat i industri sedan han var 14 år. Sista åren har han fått ont i sina axlar och varit sjukskriven och genomgått operationer. Sedan ett år tillbaka arbetar han halvtid på sin fabrik och sjukskriven halvtid.
Enligt de nya reglerna så kan han ta ett lättare arbete på sin sjukskrivna halvtid (fast hans läkare anser inte detta) så sjukpenningen dras in och Sture får anmäla sig till arbetsförmedlingen.
Nu kommer det intressanta. Reglerna hos a-kassan (också nya) säger att man tittar på hur mycket Sture arbetat det sista året och har han arbetat mer än 80 timmar så kan han inte stämpla upp resten.
Vips så försvann 50 procent av Stures inkomst.
Medlem 2, kan vi kalla Christina.
Christina är 38 år och har haft en sjukersättning sedan 2005. I höstas ansökte hon om en ny period med sjukersättning men fick avslag från försäkringskassan.
Fyra läkare har intygat att Christina ej är arbetsför, men försäkringskassan står på sig.
Sedan i höstas har hon försökt att arbeta på sin fabrik men hon klarar bara att arbeta ett par veckor (och inte mer än halvtid) på grund av sin sjukdom sedan är hon sjuk och provar igen.
Christina har varit sjuk så länge så hon är inte berättigad till a-kassa överhuvudtaget.
Det vart socialen nästa för Christina.
Medlem 3, Sara.
Sara har ett skyddat arbete och har haft en sjukersättning som hon blev av med i somras.
Ingen vidare utredning om hon hade någon arbetsförmåga och försäkringskassan säger att de tar hänsyn till att Sara har ett lättare arbete. Vad Sara hade för grundsjukdom för att få sitt skyddade arbete är ingen intresserad av.
Sara har också försökt arbeta men pendlar mellan 10-20 tim/ veckan för hon klarar inte mer.
Som ensamstående mor är det svårt att klara sig på den lönen.
Medlem 4, Bertil.
Bertil hade väl lite mer tur. För han orkade faktiskt arbeta 75 procent och var sjukskriven 25 procent.
Hans läkare anser att han inte kan arbeta mer än 75 procent i vilket arbete som helst. Försäkringsläkaren tycker att han kan ta ett lättare arbete på 25 procent.
Efter nyår blev han av med sjukpenningen och ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande.
Bertil har inte heller rätt till a-kassa för att han arbetar 75 procent.
Grattis till Bertil som bara blev av med 25 procent av inkomsten.
Jag kan fortsätta med exempel och göra min lista lång och för varje vecka som går så fylls den på. Försäkringskassan hänvisar bara till de nya reglerna och tar inget individuellt ansvar.
Intentionerna med försäkringskassans nya regler i budgetpropositionen för 2008 innebar att regeringen betonade att det är av största vikt att så många personer som möjligt kan försörja sig genom eget arbete, framför allt för deras eget välbefinnande, men även för att bibehålla välfärden. Det är därför mycket angeläget att minska antalet människor i utanförskap.
Min enkla fråga till våra lagstiftare är: Var detta bara tomma ord?
Det kanske helt enkelt skulle ha stått:
Intentionerna med försäkringskassans nya regler i budgetpropositionen för 2008 innebär att hungriga vargar jagar bäst.
Får människor ingen inkomst så är de tvungna att arbeta vare sig de kan eller inte och klara sig på den inkomsten de får in.
Och vips så har vi förbättrat både sjukstatistiken och statskassan.
Jag kräver bara ett svar.
Marie Olsson