Ut och vakta era renar
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-23
Debattörerna: Det pågår anarki utan dess like på de lappländska vidderna
Samexistens med rovdjuren är ganska lätt att uppnå. Men dagens samer har förlorat sina kunskaper. De får utnyttja marken, får miljoner i bidrag utan någon som helst granskning – för att de är ett ursprungligt naturfolk. Inte för att driva sina renar med helikoptrar och fyrhjulingar. Samerna måste tillbaka till sina rötter om de vill behandlas som ett ursprungsfolk, skriver Mae Isaksson och Mikael Bergholm.
Nyligen visade SVT en film om björnhonan Rapa som nu efter mer än 20 år försvann från sina hemtrakter i hjärtat av Sarek. Denna mycket värdefulla björn var den första i Europa som märktes och gav forskare fantastiska kunskaper om ett björnliv ute i det vilda. Nu finns alltså Rapa inte längre och ingen vet vad som har hänt med henne. Filmen ”Till minne av Rapa” kan tolkas som en kritik mot den illegala jakten i Norrland samt myndigheternas oförmåga att stoppa den olagliga verksamheten.
Landshövding Per-Ola Eriksson var snabb att skriva ett pressmeddelande där han försvarar Länsstyrelsens arbete gällande skydd av rovdjur. Men hela pressmeddelandet är ett patetiskt försök att ur en människocentrerad utgångspunkt minska betydelsen av värdefulla naturområden, nationalparker och de djur som lever där.
För att samerna ska kunna samexistera med djur och natur så måste de gå tillbaka till sina rötter och leva det liv som deras förfäder levt under tusentals år. Moderniseringen av renskötseln har inneburit att många viktiga kunskaper har gått förlorade. Gamla samer vaktade sina renar, pojkarna hade redan som 13-åringar börjat lära sig jobbet, och även de flickor som inte hade någon storebror var tvungna att lära sig att vakta sina renar. Man satt natt efter natt nära sin hjord i sträng kyla, och det var ingen mening att ta med sig lagad mat eller vatten eftersom allt frös och därför inte gick att äta. Det enda man kunde ta med sig var torkat renkött som man skar i tunna skivor och tuggade för att trösta sig i de kalla arktiska nätterna.
Gamla samer kunde allt om varg, björn och järv. Man visste precis vilken tid på året (eller dygnet) man kan förvänta sig rovdjur i närheten av renarna, man tolkade vargens yl och visste om det betydde att vargarna gav sig av eller kom närmare. Klart att en och annan ren fallit offer för rovdjur, men även dessa tog man vara på (om man hittade den innan den blev uppäten) och såg det hela som en naturlig del av det hårda livet man hade ute på tundran.
De flesta av dagens samer använder helikoptrar, motocross, fyrhjulingar och bilar.
De har tappat kunskaperna om rovdjur. Då åker runt i fjället och snackar i sina mobiltelefoner. De vill precis som alla andra köttuppfödare att jobbet ska vara så lättvindigt som möjligt, allt ska gå fort och stora pengar ska tjänas på snabbast möjliga sätt.
Men nu är det så att samerna har alla sina förmåner för att de är ett ursprungligt naturfolk. De har fått rätten att utnyttja nästan 40 procent av Sveriges yta, miljoner i bidrag och det förekommer ingen extern granskning av deras verksamhet överhuvudtaget! Det pågår en anarki utan dess like på de lappländska vidderna där det högsta priset betalas av våra rovdjur. En anarki som inte har med ursprung eller naturliv att göra. Det är inte rovdjuren som behöver dödas, det är inte naturen som ska tuktas, det är samerna som måste tillbaka till sina rötter om de nu vill leva och behandlas som ett ursprungsfolk!
Vi hoppas att landshövding Per-Ola Eriksson läser boken ”Ren och varg – samer berättar” av Yngve Ryd som handlar om ett riktigt samiskt liv. Eriksson som är ordförande i Laponiaprocessen och landshövding i vårt nordligaste län kommer att ha stor nytta av att förstå att samexistens med rovdjur inte bara är möjligt, utan faktiskt ganska lätt att uppnå. Men de samerna som vill vara högeffektiva köttproducenter, ja… de borde söka jobb på Scan i?stället!
Mae Isaksson och Mikael Bernholm