Gör slut på fettkriget

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-12

Francois Rohner: Billigt forskningsprojekt kan pröva lågkolhydrat- och högfettdieten

Ett relativt enkelt och billigt forskningsprojekt med ett stort antal diabetes II-patienter skulle kunna pröva om en lågkolhydrat- och högfettdiet har de positiva hälsoeffekter som Karlshamnsstudien visar.

Om slutsatserna i Karlshamnstudien är korrekta skulle ett stort antal människors livskvalitet kunna förbättras avsevärt, skriver Francois Rohner.

Återigen en positionstagning i det låsta tvåfrontskriget mellan lågkolhydrat- och högkolhydratanhängare beträffande dieter för patienter med diabetes II. ( Livsmedelsverkets artikel fredag 23 januari.)

Trots elimination av godis, snacks och läsk, förblir den av Livsmedelsverket rekommenderade dieten ändå en högkolhydratdiet; potatis, ris, bröd och pasta är kolhydratrika och lätt nedbrytbara till socker i tarmen. Tabeller över sockerinnehåll i våra livsmedel redovisar höga halter generellt sett. Spelar det någon roll att belasta diabetespatienten med socker? Ja eller nej?

Härvid kunde det dock finnas en lösning eller dellösning på problemet.

Om vi går tillbaka i tiden: Hela debatten har ju börjat eller fått fart med Karlshamnsöverläkarens Vesti-Nielsens artikel om lågkolhydrat- och högfettdiet kontra en av myndigheten rekommenderad högkolhydrat- och lågfettdiet för patienter med diabetes II.

I denna begränsade studie ingick ett trettiotal patienter uppdelade i två grupper med ovan beskrivna dieter. Resultatet visade tydliga förbättringar på en rad avgörande punkter för patienter i lågkolhydrat/högfettgruppen, det vill säga vikt, HbA1C-värde (så kallat långtidssockerprov, används för att kontrollera att behandlingen fungerar bra), insulinbehov, ändring av lipidfaktorer med mera. Enstaka patienter kunde därför sluta med insulin och två av 16 kunde behålla sitt lastbilskörkort.

I detta läge kan man lätt avfärda betydelsen av en sådan undersökning med hänvisning bland annat till det låga antalet patienter. Men kastar man i så fall inte in handduken för tidigt? Om slutsatserna i Karlshamnstudien är korrekta skulle ett stort antal människors livskvalitet kunna förbättras avsevärt. Det borde därför vara väldigt informativt om man kunde testa de två typerna av dieter i större undersökningsgrupper. 

I Sverige har vi den unika möjligheten att kunna genomföra stora epidemiologiska studier, då cirka 98 procent av alla svenska diabetes II-patienter är registrerade i primärvården. Informationen i detta avseende är omfattande; bland annat finns data från en nationellt standardiserad blankett som alla diabetessjuksköterskor använder. Ett relativt enkelt forskningsprojekt skulle således kunna pröva hypoteserna i Karlshamnsstudien på ett mycket större antal diabetes II–patienter. Utan stora kostnader och, säg, inom loppet av ett år, skulle man alltså kunna få svar på om en lågkolhydrat- och högfettdiet har de positiva hälsoeffekter man funnit tidigare. 

Det vore en typisk primärvårdsstudie som nästan bara Sverige kan producera med sina engagerade läkare och diabetessjuksköterskor. Studien kunde inom rimlig tid ge ett svar på problematiken och kanske göra slut på det aktuella dödläget.  Bejakare såväl som motståndare borde väl kunna enas om värdet av en sådan epidemiologisk undersökning. Vinsterna för patienter och samhälle kunde vara stora och kostnaderna för genomförandet är små.

Undertecknad har arbetat som läkare inom primärvården, är ej knuten till den ena eller andra gruppen, är inte forskare i den klassiska meningen, bedriver andra projekt om samband mellan diet och sjukdom, men tycker att det är synd att en så stor fråga negligeras.

Francois Rohner