Ta ställning mot dansk apartheid

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-08

"Situationen i Danmark verkar inte bara absurd, den är extremt allvarlig"

En del säger att den danska så kallade invandrardebatten är mer öppen än den svenska. Att det finns saker man i Sverige ”inte får säga”.

Men när vi nyligen besökte en dansk skola insåg vi hur utbredd rasismen blivit i Danmark. Skolan har delat upp elever efter etniskt ursprung. Det är ingen öppen stämning vi möter på andra sidan Öresundsbron, snarare alltmer diskriminerande och paranoid.

Intervjun med skolans rektor – som finns publicerad på www.gringo.se – är ett av många alarmerande exempel på hur vårt södra grannland utvecklats till en nation där apartheid är en möjlighet.

Ålholm skole i Köpenhamn är på många sätt ett miniformat av det danska samhället.

Rektor Michael Olesen basar över en större mängd elever som representerar huvudstadens blandade befolkning. Under skoltid är det alltså han som har det yttersta ansvaret för eleverna.

Ändå är det Michael Olesen vi hör attackera de muslimska barnen verbalt under intervjun. Han säger bland annat att de ”står för en vålds- och hotkultur”, och använder följande argumentation för att försvara den uppdelning som skolan gjort:

”Folk blir nervösa för sina barns uppväxt. De upplever att muslimer tillhör en annan kultur. Muslimer är våldsamma och stjäl mer, det är ju ett faktum.”

Det här citatet tål att dröjas vid.

”Folk” står införstått för ”danskar”, något de muslimska barnen (många av dem är tredje generationens danskar) alltid står i motsats till i rektorns, många av de danska politikerna och mediernas världsbild.

Samtidigt som rektorn försvarar skolans uppdelning vill han inte förstå varför de muslimska barnen inte känner sig danska. Att de muslimska barnen inte hejar på det danska fotbollslandslaget har dessutom fått honom att tro att de hatar Danmark.

Visst låter det absurt. Men när föräldrar kontaktade danska medier var det ingen som reagerade. Nyhetschefen för en av Danmarks mest inflytelserika tidningar, Politiken, säger att det uppstått en ”mättnad” av såna nyheter. Danska skolor har alltså infört apartheid men nyhetscheferna på de stora redaktionerna tycker inte ens att det är värt att skriva om. Situationen i Danmark verkar inte bara absurd, den är extremt allvarlig.

Rapporter om den fördomsfulla och aggressiva invandrarpolitik som råder i Danmark har med jämna mellanrum publicerats i svenska tidningar de senaste åren.

Att den danska regeringen i samarbete med främlingsfientliga Dansk Folkeparti skapat sjuka lagar med krav om lojalitetsförklaring och osannolika (dessutom felaktiga, har det visat sig) test i danskhet är ingen nyhet.

Venstre-politikern Bertel Haarder, före detta integrationsminister, har sagt att alla flyktingar borde ta de skitigaste jobben, ”till exempel som svinskötare”. Och enligt Claus Hjort Frederiksen, före detta arbetsmarknadsminister, är flyktingar obenägna att bli ”danska till själen”.

Visst är det allvarligt att danska makthavare riktar sina politiska vapen mot de allra svagaste i samhället, människor som lämnat sitt hemland på grund av krig och förföljelse. Men det är de unga, danska muslimerna som har det värst. För vilka framtidsutsikter finns egentligen för den som föds och växer upp i Danmark och råkar vara muslim?

Intervjun med Ålholm skoles rektor ger en fingervisning. En snabb titt på de senaste årens händelser inom politiken gör inte saken bättre.

En av Dansk Folkepartis högsta medlemmar har föreslagit att muslimska ungdomar som begår småbrott borde säljas för 25 kronor till ryska fängelser, eftersom det ”tyvärr inte går att avrätta dem”. EU-parlamentarikern Pia Kjaersgaard vill förbjuda muslimska kvinnor att bära slöja, och liknar muslimer vid nazister.

Nej, det finns inte mycket med den danska debatten som känns öppet, snarare extremt låst.

Som svenskar kan vi bara hoppas att Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt tar ställning mot den rasistiska politik som vårt grannlands regering för. Om inte för alla unga danskar som motarbetas av sina egna politiker så åtminstone för att visa att en öppen debatt inte är samma sak som friheten att införa apartheid i grundskolor och att dagligen kränka en stor del av invånarna.

Federico Rodriguez Moreno, Jeanette Thuresson, Andreas Lovén