Moralisk kollaps i Gaza
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-30
Kjell Jonasson: Israel måste tala med (inte till) Hamas för att få fred
När facit av kriget och vidden av all förstörelse i Gaza nu börjar summeras i skuggan av ensidiga eld upphör, så kan man återigen konstatera att ”krig sällan löser några problem”, som förre presidenten Carter sa när han tog emot Nobels fredpris 2003.
Det mänskliga lidandets facit med över 1?300 människor döda varav 410 barn och mer än 5?000 skadade, många med fysiska och psykiska handikapp för livet, särskilt bland barnen i Gaza som utgör halva befolkningen*. En draksådd som kan ha skadat tilltron för viljan till fred för lång tid framöver. Ett av Israels huvudmål med kriget, att stoppa Hamas raketer som i åratal terroriserat befolkningen i södra Israel, misslyckades.
Samma dag som Israel kungjorde sitt ensidiga eldupphör så avfyrades ett 30-tal raketer. Tre veckors krig, från den 27 december när jag i tv på ett café i Dahab vid Röda havet såg de israeliska (eller egentligen amerikanska) F16-planen bomba nyexaminerade poliser – till den 18 januaris bräckliga vapenvila, när vidden av den humanitära katastrofen med alla offer och materiell förstörelse började summeras – så framstår detta krig som något av en moralisk kollaps, en mänsklig katastrof.
Gazas infrastruktur ligger i spillror med massor av bistånd som bombats sönder och samman, inte minst från EU inklusive Sverige, där många offentliga byggnader som Parlamentet, ministerier, universitet som ”geschwindt” stämplades som ”Hamas” blev legitima mål för F16-planens bomber. Räkningen beräknas till miljarder dollar. Över 50 av UNRWAs institutioner har utsatts för beskjutning och skadegörelse av olika slag. Tre FN-skolor som människor i Gaza tog sin tillflykt till besköts med många civila offer och skadade. Beskjutning av civila institutioner, skolor, sjukvårdskliniker, sjukhus, bostadshus, också användandet av vita fosforbomber i det tätbefolkade Gaza, med svåra brännskador, kommer nu att utredas för att pröva om Israel brutit mot krigets lagar.
Bland det allvarligaste i detta krig är de dubbla måttstockar av människovärdet som det demonstrerat. Västländerna anses i stort sett gett klartecken för ”upprensning av Hamas” och få röster höjdes i tid till protest mot kriget. De kom i stället från stora folkliga demonstrationer i storstäder runt om i världen.
Skälet till den passivitet och oförmåga från FN, EU och inte minst USA:s sida att stoppa kriget ser många som en logisk följd av den isolerings- och bojkottpolitik som följde på det demokratiska valet av Hamas 2006. I stället för att då ta initiativ och försöka med dialog och påverka den pragmatiska delen av detta religiösa parti (som t ex skedde i Turkiet med det islamistiska partiet där) så fängslades deras ledarskap av Israel utan nämnvärda protester. Vad en sådan oprövad dialog kunde lett till kan ingen veta, men flera konkreta bud om vapenvila och politiska uppgörelser har getts men avvisats och när en palestinsk samlingsregering kom till stånd så erkändes den knappast av någon. Med fredssamtal och ”vägkartor för fred” som gått i stå och blivit ”en väntan på Godot” ser det ut som man nu, när palestinierna är så bittert splittrade, åter försöker reducera dem till ett humanitärt problem.
Israel borde inse och förmås att också komma till tals med Hamas, som man en gång gjorde med PLO, för att nå fred. Hoppet står till president Obama som i motsats till sin företrädare uttryckt vilja att tala med och inte bara till – också med de ledare och stater, som inte delar västs världsbild. Hur människor ska resa sig ur ruiner och förstörelse och igen kunna hoppas och tro på en framtid avgörs om det finns mod och vilja att kraftfullt adressera grundbulten i konflikten: Den 40-åriga ockupationen och ett folks frihetslängtan, som aldrig kan kuvas. Visionen om två stater i fred, sida vid sida.
(*Palestinska hälsoministeriet.)
Kjell Jonasson