Mediebilden är orättvis

Under 2008 var Försäkringskassans handläggningstider periodvis alltför långa. Jag har sedan problemen blev kända haft löpande diskussioner med Försäkringskassans ledning. Och nu, i december 2008, är nivåerna klart bättre – exempelvis bättre än under den förra regeringens sista år vid makten 2005. Numera får nio av tio sin ersättning inom en månad.

Att människor får rätt ersättning i rätt tid är viktigt. Under flera år präglades socialförsäkringen av stor otydlighet. Anna Hedborg har pekat på att sjukförsäkringen i många fall användes som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Och jag har själv ofta kritiserat den förra regeringen för bristen på handlingskraft när det gäller sjukförsäkringens regelverk.

Beslutat om att göra om Försäkringskassan till en enhetsmyndighet utgör dock ett undantag. Med denna successiva förändring, som inleddes 2003, har Försäkringskassans roll och rättstillämpning blivit tydligare.

Det här är också något som påtagligt har bidragit till att minska ohälsan. Slentrianmässiga sjukskrivningar har ifrågasatts och riktlinjer för sjukskrivningar har införts. Insikten om att passiva sjukskrivningar i sig kan leda till allvarlig ohälsa kom för socialdemokraternas del sent – men bättre sent än aldrig.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen, och ledningen för Försäkringskassan, tog inför omställningen fram en ekonomisk plan. Så här i efterhand kan jag konstatera att allt inte har fungerat. Därför har alliansregeringen de senast två åren tvingats skjuta till sammanlagt 1,2 miljarder för att hantera omställningsarbetet.

Bara för 2008 har alliansregeringen förstärkt Försäkringskassan med mer än 650 miljoner, jämfört med den ursprungliga budget som socialdemokraterna presenterade innan de avgick. Myndigheten har också fått extra resurser för reformerna inom tandvården respektive barn- och familjepolitiken.

Jag har varit införstådd med att omställningsarbetet skulle bli krävande. Försäkringskassans dåvarande ledning har dock försäkrat mig om att arbetet skulle kunna hanteras inom befintliga ramar. I mina möten med styrelsen och generaldirektören, senast i november, har budskapet till regeringen varit att läget är under kontroll.

I den senaste prognosen, den 30 oktober, redovisades ett resursbehov knappt två procent, eller 135 miljoner, över anslaget. Nu visar det sig att Försäkringskassans resursbehov är motsvarande en anslagshöjning på 600 miljoner kronor, och ett engångstillskott på 350 miljoner.

Detta är allvarligt. Innan jag kan agera behöver regeringen dock få mer information. Förutom att jag vill ha svar på varför ekonomin inte har utvecklats enligt tidigare prognoser har jag begärt att Försäkringskassan ska redovisa de åtgärder som de behöver vidta. I går träffade jag styrelsen för en första lägesredovisning.

Många anser att Försäkringskassan bör betala ränta när det uppstår dröjsmål som beror på långa handläggningstider. Det är en fråga som inte är helt okomplicerad och som kräver ytterligare analys. Jag kommer därför att verka för att denna analys kan göras inom ramen för den kommande parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

Mediebilden av Försäkringskassan blir ofta orättvis. Den övervägande delen av Försäkringskassans verksamhet fungerar bättre än tidigare – men detta uppmärksammas sällan. Försäkringskassans intensiva arbete har gett resultat. Det är bra. Att handläggningstiderna blir kortare och att rättsäkerheten stärks är viktigt för socialförsäkringens legitimitet.

Detta är visserligen förbättringar, men jag anser ändå att myndighetens uppgifter måste förtydligas ytterligare. Därför kommer regeringen att ge Försäkringskassan i uppdrag att sammanställa sina serviceåtaganden.

Serviceåtaganderna ska bland annat specificera vilka handläggningstider som människor bör kunna förvänta sig, vilken återkoppling som Försäkringskassan ska ge, samt vilken tillgänglighet som erbjuds och vilka väntetider som är rimliga.