Blir det bättre?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-19

De socialdemokratiska ledamöterna från Norrbotten tänker rösta ja till Lissabonfördraget i riksdagen på torsdag. Den genomgående förklaringen dom ger är att Lissabonfördraget är ”bättre” än det nuvarande Nicefördraget.

Låt oss titta på vad det är som dessa socialdemokrater beskriver som ”bättre”.

Enligt riksdagens utredningstjänst så ökar EU:s makt på ca 100 områden. Inom 16 nya områden införs beslut med kvalificerad majoritet. Det gäller samordning av socialförsäkringssystem, straffrätt, polissamarbete asyl- och invandringspolitik. På 27 nya områden införs s.k. medbeslutandeförfarande mellan ministerråd och EU-parlamentet, såsom ekonomisk politik, jordbrukspolitik samt liberalisering av tjänster. Inom 56 nya områden kommer EU att fatta beslut, bland annat det militära området.

I Lissabonfördraget finns skrivningar som kan ses som krav på militär upprustning, en ömsesidig försvarsförpliktelse mellan EU-länderna (vilket kännetecknar en militär pakt) samt aktivt deltagande i offensiva militära operationer utan krav på FN-mandat.

Det är den svenska riksdagen som tappar makt och inflytande. Det blir en försämrad demokrati ur flera aspekter. Makten flyttar längre bort geografiskt. Den viktigaste demokratiförlusten är dock att makten flyttas från en folkvald församling (riksdagen) till EU:s maktapparat som domineras av en tjänstemannabyråkrati.

Fördraget ger en tydlig markering om att flytta makten till politikerna, skriver Fredrik Lundh (s) i sin kommentar till Lissabonfördraget.

Inom EU har kommissionen ensam rätt att föreslå nya lagar, de folkvalda saknar den rätten. Vägen mellan förslag och beslut är sluten från insyn. Sveriges modell med offentliga utredningar och remissförfarande saknas. Istället är inflytandet starkt från byråkrater, kapitalstarka lobbygrupper och storföretag. Denna apparat stärks och får makt över nya politikområden i och med Lissabonfördraget vilket är en demokratiförlust.

Förutom att frågan om kollektivavtalen inte är löst så är detta huvudförändringarna i Lissabonfördraget, jämfört med dagens fördrag. Själv skulle jag beskriva det som en försämring, men det beror förstås på att jag har andra motiv och utgångspunkter (och kanske andra karriärplaner) än de socialdemokratiska riksdagsledamöterna.

Bertil Bartholdson