Myndigheter och fack lämnade oss i sticket

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-19

Anställda på konkursade Sterling hamnade mellan stolarna

Onsdagen den 29 oktober vaknar jag tidigt av ett sms. Det är från min mamma – ”Har precis hört på nyheterna om Sterlings konkurs, jag är så ledsen” står det.

Det korta sms:et blir startskottet för en härva av lagbrott och okunskap två länder emellan, desperata försök att få en fackförening att föra ens talan och total brist på kommunikation som lämnar den lilla människan att bli söndertuggad i myndigheternas gap.

Tillsammans med cirka 1100 kollegor blir jag av med mitt arbete när flygbolaget Sterling Airlines AS går i konkurs i slutet av oktober. Vi har haft anställning i Danmark men jobbat utifrån en svensk flygplats och våra rättigheter (A-kassa, fackförening, statligt bidrag etc) finns i Danmark. Ändå beslutar den danska lönegarantifonden att endast ersätta våra kollegor som flyger från Danmark – vi hundratals andra i både Sverige och Norge blir bortknuffade från det sociala skyddsnätet.

Där står vi – efter att ha betalat hundratusentals kronor till den danska staten – utan vår intjänade lön och utan någon som helst rätt till ekonomisk ersättning från de danska myndigheterna. Vår danska fackförening är inte till mycket hjälp utan accepterar dessa omständigheter utan att kunna svara på några som helst frågor – den delen får vi fixa själva. De svenska myndigheterna vill inte heller veta av oss.

Så vi tar på oss laghandskarna och börjar gräva i den danska och svenska lagstiftningen, EU-lagarna lusläses och vi samlar ihop en hög av paragrafer som styrker vår rätt till att bli ersatta av de danska myndigheterna. Vår fackförening i Danmark gör inte ett skit för att hjälpa oss med detta och efter mycket påtryckningar från vår sida sätts en advokat på vårt fall – som vi själva får uppdatera med information.

Under denna tid är vi alla suspenderade och kan inte ta några andra jobb eller få någon ersättning då en eventuell övertagelse av det kraschade Sterling innebär att vi lagligt sätt måste vara beredda att börja jobba igen. Vi är hundratals personer som står med räkningar som inte kan betalas, vår lön fortfarande i konkursboet och varken de svenska eller danska myndigheterna kan ge oss några svar. Vi har som det så fint heter hamnat mellan stolarna och där lämnas vi åt vårt öde.

Cirka två veckor efter konkursen gör den danska lönegarantifonden ett uttalande i dansk press om att de betalat ut miljoner till oss drabbade och tillägger att vi svenskar och norrmän får ersättningen från våra respektive länder. Inte nog med att vi diskrimineras och särbehandlas, lämnas utan lön och utan några svar – nu toppar man det hela med lögner.

Min telefon fortsätter att förse mig med den strålning som jag nu går miste om på marken – förtvivlade kollegor ringer och desperation efter rättvisa och framförallt information om vad som händer fyller mitt huvud med ännu mera frustration och ilska. Hur kan man leka med människors liv på detta sätt? Hur kan man, trots vårt kontrakt svart på vitt, välja att totalt ignorera lagar och riktlinjer från EU-rätten och låta oss bli mörbultade? Ekonomiska blåmärken gör ont, och ännu värre är de som bottnar i ren och skär negligering av våra rättigheter.

När snart tre veckor har gått (fortfarande utan någon lön i sikte) kommer jag hem till ett blött och skrynkligt papper på hallmattan. En fastklistrad gul post-it lapp skriker ut mitt telefonnummer. Detta pappersstycke till skämt är min friställning från konkursboet – en juridisk handling som skall överlämnas med bud. Mina sex år hos Sterling är inte ens värda ett kuvert (gud förbjude värdighet).

Som plåster på såren (hoppas man har ett stort förråd) får vi som är friställda veta att vi kommer att få vår lön utbetald från svenska lönegarantin. Ingen kan dock svara på när det kommer att ske och vem som ska betala ut vidare ersättning. Det ser mörkare ut för våra kollegor som konkursboet valt att hålla kvar – de står fortfarande utan lön och möjlighet att söka andra jobb. De kan i och för sig se fram emot ett slavkontrakt hos en eventuell ny arbetsgivare, alltid något.

Jag kan inte acceptera hur vi har blivit behandlade av de myndigheter som vi ekonomiskt stöttat under vår tid som anställda hos Sterling. Inte heller att fackföreningen ignorerat våra desperata rop efter den hjälp som vi har rätt till i denna skandal till situation och gett oss olika riktlinjer från dag till dag. Och absolut inte dess förslag till att lämna föreningen om vi höjer vår röst som vi gjort.

Pricken över i:t i denna härva är att anciennitetslistan som utgör en del av vårt fackliga avtal frångåtts när man valt att behålla vissa av medarbetarna för en eventuell fortsättning av verksamheten. Detta innebär att en kollega som troget arbetat för Sterling i snart 40 år kastas åt sidan då en potentiell ny ägare till verksamheten vill själv bestämma vilka ska vara kvar i bolaget.

De mänskliga rättigheterna blir trampade på och smärtan blir en kamp mellan våra tysta röster och myndigheternas vrål. Jag kräver en grundlig genom gång av de lagar som avses och som inte är tillräckligt klara och låter människor att hamna i kläm på detta vis. Jag tänker kämpa tills jag får svar och uppgörelse – finns det någon som kan hjälpa till?

Casia Sobczak, F.d kabinchef Sterling Airlines AS