Löntagarna blir lurade – igen!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-11-18
Sören Wibe: Sahlin & Lundby-Wedin spelar politisk teater i stället för att rädda strejkrätten
Istället för att spela upp en löjligt genomskinlig politisk teater om att allt är regeringens fel finns tid att handla för Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin när det gäller Lissabonavtalet.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kan i dag deklarera att man inte godkänner fördraget om inte strejkrätt och kollektivavtal garanteras, till exempel genom ett svenskt undantag, skriver Sören Wibe.
Igår anordnade LO en manifestation för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Udden var riktad mot den borgerliga regeringen, och kraven är en politik för fler jobb, höjd A-kassa samt en lagstiftning som värnar de svenska kollektivavtalen.
Helt riktigt hölls demonstrationen utanför riksdagen. Ty det är riksdag och regering som bestämmer arbetsmarknadspolitik och reglerna för A-kassan. I val till riksdagen kan svenska folket rösta fram den politik de vill ha.
Men med kollektivavtalen är det annorlunda. Här bestämmer inte längre det svenska folket. Över svenska lagar råder EU:s regler och domstol. I Lavaldomen har EU lagt fast att svensk arbetsrätt skall inskränkas till förmån för EU:s regler om tjänsters fria rörlighet.
Men än finns tid att handla. Ett dygn närmare bestämt. I morgon skall riksdagen rösta om Lissabonfördraget. För ett godkännande krävs 75 % av ledamöterna. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kan i dag deklarera att man inte godkänner fördraget om inte strejkrätt och kollektivavtal garanteras, till exempel genom ett svenskt undantag. Och man kan utan vidare kräva att ratificeringen senareläggs tills utredningen om Lavaldomens konsekvenser lagts fram, vilket för övrigt var just vad LO-kongressen krävde.
I stället för att ta detta steg väljer man att spela upp en fräck, men löjligt genomskinlig, politisk teater. Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin vill ge intryck av att det är de borgerliga partierna som vill hasta igenom Lissabonfördraget, utan att avvakta Stråth-utredningens slutsatser om arbetsrätten. Men alla har sedan länge vetat att utredningen ska presenteras den 15 december. Mona Sahlin har haft god tid på sig att tvinga fram en senareläggning av riksdagens omröstning. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kan fortfarande hota med att lägga ned rösterna vid omröstningen. Detta skulle tvinga regeringen tvingas backa och omröstningen genomföras efter det att Laval-utredningen presenterats. Men den trista sanningen är att den socialdemokratiska ledningen inte tagit ett enda konkret steg för att skjuta upp morgondagens ratificering.
För 15 år sedan fick svenska löntagare ett högtidligt löfte om att EU-medlemskapet inte skulle påverka den svenska modellen. Samma personer som gav det löftet förklarar nu att om man bara skriver under Lissabonfördraget så skall allt ställas till rätta. Man hade fel då och man har fel nu. Sveriges löntagare blir grundlurade ännu en gång.
Ty ingen skall tvivla på detta: skriver man under Lissabonfördraget så godkänner man nuvarande rättsordning och EU-domstolens överhöghet. Ratificeras fördraget utan garantier för svensk strejkrätt finns ingen väg tillbaka. Då har man fullt medvetet överlämnat bestämmandet över den svenska arbetsrätten till en handfull jurister i Luxemburg.
För 15 år sedan skulle socialdemokraterna med EU:s hjälp gå till frontalangrepp mot det internationella kapitalet. Det blev inte mycket angrepp, men desto mer av försvarsstrider mot EU. Och en efter en har bastionerna fallit: alkoholpolitiken, regionalpolitiken, spelbolagen, apoteksmonopolet, allmännyttan, alliansfriheten. EU har med sina konkurrensregler har gått fram som en lieman i den svenska modellen.
I morgon står ännu ett slag, och med all sannolikhet kan vi föra två nya områden till förlustkontot: strejkrätten och de svenska kollektivavtalen.
Sören Wibe