Sverige svek sina ideal
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-20
Johan Bergenäs: ”När det gällde som mest i frågan om kärnvapenpolitik valde Sverige och Carl Bildt att behaga den stormakts-
politiska viljan”
Den 6 september 2008 i Wien enades Nuclear Suppliers Group (NSG) om en undantagsregel som ökade chansen markant att Indien kan komma att importera kärnenergibränsle och kärnteknik från USA och andra länder. Denna dag blev det också klart att Sveriges regering fullbordat en utrikespolitisk djupdykning inom ickespridning och nedrustning av kärnvapen.
Indien har varit utestängt från export av kärnteknologi sedan 1974 då landet först testade kärnvapen. NSG:s 45 länder som reglerar handel inom kärnteknisk utrustning tillåter, enligt konsensusbeslut, bara handel med stater som accepterar det internationella atomenergiorganets heltäckande säkerhetsavtal.
Indien som inte anslutit sig till ickespridningsavtalet kommer nu att slippa undan detta krav. Den amerikansk-indiska överenskommelsen kommer således att underminera icke-spridningsregimen.
Inför förhandlingarna var en av de stora frågorna vilken typ av villkor NSG:s undantagsregel skulle innehålla. Till exempel att kärntekniskt samarbete skulle upphöra om Indien testade ett nytt kärnvapen. Österrike, Irland, Nya Zeeland, Schweiz, Nederländerna och Norge försökte i olika grader stå emot de påtryckningar som kom från USA och andra mäktiga stater.
Dagarna efter NSG:s beslut om Indiens undantagsregel kom det rapporter om att medlemsländerna hade nått samförstånd i frågor som gällde olika villkor. Detta ändrar dock inte faktumet att Sverige höll tyst – mycket tyst – om sin position innan mötet ägde rum. Det finns heller inga indikationer på att Sverige ställde sig aktivt bakom ovan nämnda länderna under NSG mötet. Detta trots att Sverige historiskt sett har varit en ledande röst inom ickespridning och nedrustning och på grund av sitt kompromisslösa engagemang blivit kallad en Vit Riddare (”White Knight State”) – väktare av ickespridningsregimen.
Att en internationell statsman av utrikesminister Carl Bildts kaliber inte lånade sin och Sveriges röst till de ovan nämnda länders sak är en stor besvikelse. Det är i sig inget fel att ändra sin ståndpunkt i olika frågor, men att i det tysta göra så är högst beklagligt.
I en värld där skurkstater och terrorister försöker skaffa sig kärnvapen är det viktigt med aktörer som inte talar med kluven tunga och att länder står fast vid sina principer. Den internationella koalitionen av Vita Riddare hade behövt Sverige – och även andra länder – vid sin sida i Wien. När det gällde som mest steg dock den svenska vita riddaren av sin häst och vände ryggen mot sina ideal, för att i stället som det förefaller, behaga den stormaktspolitiska viljan.
Ty avtalet mellan USA och Indien har alltid varit ett uttryck för amerikanskt maktspel som går ut på att stärka relationen med Indien. Indien förväntas sedan kunna vara en motvikt till ökat kinesiskt inflytande och makt både regionalt och globalt.
Ickespridning av kärnvapen och nedrustning har varit en av Sveriges utrikespolitiska hjärtefrågor och detta engagemang har genom årtiondena överskridit partipolitiska och ideologiska motsättningar. Att värna om och respektera ingångna avtal och överenskommelser samt aktivt verka för nedrustning och mot spridning av kärnvapen är en svensk tradition som svenskar ska vara, och är, stolta över.
Sveriges handlingsförlamning i NSG har fått delar av omvärlden att undra om Sverige har övergett sina ickespridnings- och nedrustningsideal. Efter att ha tigit sig igenom NSG- mötena kommer Sveriges – eller åtminstone den nuvarande regeringens – röst inte vara lika stark när dessa frågor står på agendan framöver.
Trots besvikelsen i NSG måste dock arbetet för en kärnvapenfri värld fortgå. Vägen dit är lång och krokig men visionen måste leva vidare.
Dagens debattör
Johan Bergenäs
Konfliktforskare med speciell inriktning på kärnvapen. Monterey Institute James Martin Center for Nonproliferation Studies i Washington, DC, USA.