Bra järnväg lönar sig

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-21

Ulf Flodin: I Spanien får man pengarna tillbaka vid försening på över fem minuter

I sommar har tågen gått fulla. De flesta resenärer har kommit fram i tid. Men inte alla.

Och alla artiklar om besvikna resenärer visar att det finns brister i järnvägssystemet.

Ledamöter i Riksdagens trafikutskott har lämnat synpunkter på hur SJ ska kunna ge bättre service. Men oftast är det inte SJ:s fel att tåg är försenade. Oftare är det Banverkets ”fel”. Men de i sin tur är beroende av hur mycket pengar riksdagen tilldelar dem. När alla har ansvar för kollektivtrafiken har ingen ansvar och alla kan skylla på alla – en idealisk konstruktion för att låta allt fortsätta som förut.

För att få en verklig förbättring till stånd måste vi resenärer främst av allt kräva mer pengar till järnvägssystemet. Det behövs fler spår för att rymma alla tåg och mer underhåll av befintliga spår, så att vi inte ska tvingas vänta på grund av signalfel och andra underhållsbrister.

I höst ska regeringen lägga sin infrastrukturproposition. Hittills har alla partier utom moderaterna uttalat att de vill införa höghastighetståg, en affär på 100–150 miljarder kronor.

Men detta räcker inte för att ge oss tillräckligt bra järnväg. Befintliga spår behöver också rustas upp.

Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet har inventerat de upprustningsförslag som Sveriges olika regioner har för att tillgodose sina arbetsmarknadsambitioner. Totalsumman hamnar kring 200 miljarder kronor, utöver höghastighetsjärnvägarna.

Är det då försvarbart att göra så stora investeringar?

I Spanien satsar men årligen 60 miljarder kronor på järnväg. Man bygger 1?000 mil höghastighetsjärnväg till 2020. Det motsvarar 200 mil i Sverige, med vår folkmängd, vilket räcker till att knyta samman Stockholm, Göteborg, Malmö och Oslo.

Ett modernt samhälle kräver förstorade arbetsmarknader. Med Götalandsbanan mellan Linköping och Göteborg över Jönköping kan 950?000 människor nå Jönköping inom en timme, mot 250?000 i dag. Linköpings arbetsmarknad skulle växa från 400?000 till 700?000 personer.

De stora pengarna behövs för de spektakulära höghastighetsprojekten. Byggkostnaden är kring en miljard kronor per mil. Att rusta upp befintliga banor och förse dem med helsvetsad räls kostar en tjugondel så mycket per mil, 50 miljoner kronor.

Detta är också viktigt för att korta restiden från norra Värmland till Karlstad på Frykdalsbanan, till Borås på Viskadalsbanan och till Linköping på Tjustbanan så inte alla tvingas bo i storstäderna.

Det lönar sig att bygga bra järnvägar. Svealandsbanan mellan Eskilstuna och Södertälje fick en sexfaldig resandeökning sedan banan rustades kraftigt under 1990-talet. Sevilla–Madrid fick en fyrfaldig ökning och har nu över 50 procent av alla resande mellan städerna.

Men de samhällsekonomiska kalkylerna med vilka man beräknar lönsamheten för infrastrukturinvesteringar brukar vara ogynnsamma för järnvägen. Därför är strikt formelstyrda politiker skeptiska till att investera i järnväg och prioriterar bilvägar.

Så länge lönsamhetsformlerna missar att räkna in effekten av förstorade arbetsmarknader eller räknar med ett förlegat lågt oljepris samt värderar restidsvinster betydligt högre för bilister än tågresenärer är samhällsekonomiska kalkyler av begränsat värde för beslutsfattare.

Har vi verkligen råd att investera 400 miljarder kronor under en 15-årsperiod, fyra gånger mer än nu gällande investeringsnivå? Staten har i flera år haft ett budgetöverskott kring 100 miljarder kronor. Vi har numera ingen statsskuld utan 500 miljarder kronor i nettotillgångar. Så visst har vi råd att bygga en järnväg att lita på.

I Spanien får man tillbaka sina biljettpengar vid förseningar över fem minuter på höghastighetsbanorna. Det vågar man lova, eftersom punktligheten är så hög där. Med förbättrad standard på den svenska järnvägen skulle även SJ kunna hålla tiderna.

Dagens debattör

Ulf Flodin

62 år, överläkare, Linköping. Medlem i Föreningen svenska järnvägsfrämjandet.