”Politikerna hukar för trycket”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-07-01
Carl Lundström om fildelning på nätet: ”Hånfulla krav från starka utländska intressen”
Under 2005-2006 hade mitt eget datahallsföretag Rix|Port80 och senare Gottfrid Svartholms företag PRQ de tjetjenska rebellernas nyhetssajt kavkazcenter.com som kund, indirekt via den finske entrepenören Mikael Storsjö. Kavkazcenter.com är islamistisk och av samma natur som tv-kanalen Al-Jazira. Båda rapporterar i positiva ordalag om jihad, islams heliga krig och båda låter efterspanade terroristledare göra uttalanden.
Våra företags inställning till detta var att göra vårt jobb och avstå från att censurera lagliga sajter på grund av dos-attacker från Ryssland och samtal från Säpo. Dessutom frågade vi oss hur ryska regeringen tror att tjetjenerna skall kunna börja uttrycka sig med fredliga medel, ifall de inte får uttrycka sig fritt ens på sin egen hemsida.
Svenska TT fick genom denna hemsida kontakt med den rebelledaren Sjamil Basajev och gjorde en intervju med honom. Då började de internationella påtryckningarna.
Som följd av TT-intervjun klagade den ryske ambassadören i Stockholm hos den svenska regeringen och krävde att en del av kavkazcenter.com skulle tas bort. Regeringen intog en motsatt uppfattning mot de båda internetföretagen och servern med de rebelliska nyheterna blev beslagtagen av polisen. Stockholms tingsrätt godkände beslaget och sajten censurerades.
Numera syns sajten från en ip-adress registrerad i Litauen, där högsta domstolen har avdömt saken och konstaterat att ställningstagande och uppvigling är två skilda saker även för en sajt som behandlar Ryssland.
Det är frestande att göra en jämförelse mellan Sverige och Litauen i fråga om utsatthet för påtryckningar från Ryssland. Och därifrån dra slutsatser om hur relativt tungt eller lätt traditionella värden som yttrandefrihet och nationell självständighet väger i de båda länderna.
Under samma period arbetade ett internationellt nätverk av idealister med förbättringar på The Pirate bay, den svenska sökmotorn för torrentfiler. Denna sökmotor var okommersiell och fri från de virusliknande reklamknep och oseriös annonsering som kännetecknade andra sajter. Andra framgångsfaktorer var ett gränssnitt som liknade Google, ett ständigt ökande antal torrentfiler och en användarskara som arbetade hårt med att hålla undan virus och oanvändbara filer.
Snart var The Pirate bay störst i världen och fildelning blev en folksport. De internationella påtryckningarna på den svenska regeringen kom som ett brev på posten.
Man kan väl konstatera att diplomatin som skrivkonst har gått bakåt och att den amerikanska har kommit längre bakåt än den ryska. I dag är det uppenbarligen normalt att amerikanska branschorganisationer skriver direkt till vårt lands ministrar och kritiserar Sverige i hånfulla ordalag.
I ett brev till näringsdepartementet i juni 2007 kräver man i ett uppskruvat tonläge att en svensk minister omedelbart skall göra vadhelst som är möjligt för att efterkomma organisationernas kommersiellt motiverade krav. Med formuleringen ”everything possible” gör kravställarna inte halt vid vad som är lagligt korrekt eller vad det svenska folket kan övertygas om är rätt. Budskapet till den svenska ministern verkar vara att nu, när medlemsföretagens miljardintäkter från det svenska folket riskerar att minska, borde hon begripa att läget är extraordinärt.
Noterbart är att kommunikationsminister Åsa Torstensson aldrig tillfrågas om sin egen inställning. Detta hade varit särskilt naturligt i och med att hon som centerpartist 2005 röstade emot en lagändring för att försöka göra ”torrent-trackers” olagliga. Men vad ministern vill är ointressant för amerikanerna. På enklaste sätt utfärdar man order och förväntar lydnad.
Tyvärr är upphovsrättsorganisationernas teknik för att sätta roder på svenska politiker både riktig och effektiv. Politiker av det slätstrukna snitt som släpps fram i dagens Sverige viker sig mer än gärna för påtryckningar – de uppfattar det som en del av jobbet. När Litauen publicerar tjetenska rebellwebbsidor och när Danmark nypublicerar Muhammedteckningar visar dessa små länder vem som bestämmer hemma hos dem.
När Sveriges politiker gör tvärtom visar de vilka som bestämmer i Sverige – nämligen vem som helst.
Dagens debattör
Carl Lundström
Tidigare vd och huvudägare för internetleverentören Rix|Port80 och en av de åtalade i målet mot The Pirate bay.