Hästdressyr - mer övergrepp än sport
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-07-29
Debattören: Hästförbunden måste sluta blunda för skadlig ridning
DEBATT. Alla har någon gång hört ordet dressyr. Men vad är dressyr egentligen? För somliga betyder det konstigt krumbuktande hästar, för andra betyder det samspel mellan ryttare och häst på högsta nivå. Enligt Wikipedia är det huvudsakliga syftet med dressyr att göra hästen användbar och angenäm att rida, samt att främja samspelet mellan ryttare och häst.
Enligt Svenska Ridsportförbundet (SvRF) och Internationella Ridsportförbundet (FEI) är dressyrens mål bland annat att utveckla hästen till en lugn, förtroendefull och villig häst, så att perfekt samförstånd med ryttaren kan uppnås.
Och enligt förbundens egen uppförandekod, ”code of conduct”, skall hästens välbefinnande alltid komma i första hand. Alltid. Så vad var det som gick fel? Eller har inget gått fel och allt är som det ska vara?
Låt oss börja i Falsterbo. Det är folkfest i hästens namn. Internationell tävling på högsta nivå. Massor av folk, massor av hästar. Fantastiska hästar, vackra hästar, talangfulla hästar. Jag är där för att titta på dressyren och när toppryttarna tränar sina hästar inför stundande tävlingar.
Och jag mår illa. Jag mår så illa att jag vill gråta. Det jag ser är ryttare som rider hårt och fult på frustrerade och förvirrade hästar. Det jag ser är systematiserade övergrepp så normaliserade att ingen tycks reagera. Det jag ser är resultatet av en organisation som likt en struts envist stoppar huvudet i sanden.
Med huvudet djupt nedbäddat i sanden slipper SvRF och FEI ta hänsyn till forskningsrapporter som visar att träning med hästens huvud i extrema positioner kan ge skador på nackens mjukdelar, patologiska förändringar i nackens struktur, orsaka förminskat synfält och försvagad andningsfunktion. Precis den sortens ridning som jag såg i Falsterbo.
Det är numera tillåtet enligt den interna regelboken att på träning avsiktligt och extremt böja hästens huvud, hals och nacke åt alla möjliga håll och på ett konstant och fixerat sätt låta den springa eller gå så i inte mindre än tio minuter i taget. Låter detta förenligt med ordet välbefinnande?
För några år sedan dök det upp besvärande bilder på några av våra mest älskade och hyllade dressyrryttare där de rider sina hästar med huvudet i brutala positioner. Folk såg med fasa och bestörtning sina idoler våldföra sig på sina hästar och krävde ett stopp för denna ridning.
SvRF och FEI svarade med att omformulera regelverket så att det nu blev tillåtet att våldföra sig på hästen. Allt för att möta en växande trend bland elitryttarna med mäktiga sponsorer i ryggen.
Det är även i praktiken tillåtet att dra åt nosremmen runt hästens nos så hårt att hästen inte kan röra sina käkar, gapa eller svälja.
För den normalt funtade människan behövs det knappast någon forskning för att förstå att ovanstående inte är förenligt med välbefinnande.
Hur ska jag enligt SvRF utveckla min häst till en lugn, förtroendefull och villig partner om denna partner inte kan öppna sin mun eller svälja?
Jag sitter där i Falsterbo och betraktar elitryttarna och förväntar mig samspel på högsta nivå mellan hästar och ryttare. Det jag istället ser är brutalitet och dominans.
Det är en sluten värld där alla gör lika, så ingen tycker att något är fel. De som faktiskt tycker att något är fel är inte i Falsterbo.
Helt emot forskningsrapporter, helt emot sin egen uppförandekod om hästens välbefinnande har SvRF och FEI vänt hästen ryggen till fördel för den mångmiljomindustri som dressyrsporten är i dag. SvRF och FEI är inte längre i stånd att säkerställa hästens välbefinnande i sporten.
Tävlingsdressyren är inte längre sport utan övergrepp. Det är hög tid att SvRF och FEI tar sitt ansvar i förhållande till hästen och lever upp till sin egen ”code of conduct”.
Josefin Åkerberg, dressyrryttare
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.